To leave, or not to leave

19.06.2016 kl. 14:07
På torsdag, dagen innan midsommarafton, går det brittiska folket till valurnorna för att rösta om Storbritanniens förhållande till EU. Konsensus i de senaste opinionsmätningarna visar att ett flertal av dem skulle stöda ett EU-utträde, trots kraftiga argument för dess negativa effekter på såväl syllsättning och pensioner som säkerheten i Europa.

Ett utträde kommer få direkta konsekvenser för Storbritanniens politik. David Cameron kommer sannolikt tvingas avgå som premiärminister för ett parti som han för bara ett år sedan i valet ledde till en (överraskande stor) seger. Segern var Camerons förtjänst, inte de ”back-benchers” som nu motsätter sig EU-medlemskapet.

 

Om Storbritannien röstar för att lämna EU infinner sig genast frågan om var landets plats i världen ska vara i framtiden. Svaret på den frågan (och vem som kan svara på den) är oklart.

 

Ekonomiskt är den osäkerhet, ett EU-utträde skulle innebära, det sista som världsekonomin nu  skulle behöva. Men inte heller för Storbritannien är det ett önskvärt scenario. Storbritanniens finansministerium bedömer, i sitt minst pessimistiska scenario, att landets ekonomi skulle sjunka med 3,6% på två år samtidigt som antalet arbetslösa skulle stiga med 520 000.

 

Londons finanssektor har också hotat med flytt. Finanssektorn har, efter alla skandaler, liten eller ingen sympati hos den stora allmänheten. Men sektorn sysselsätter ändå 1,2 miljoner människor och är en betydande del av Storbritanniens serviceekonomi, som står för 78 % av BNP. Ännu viktigare är sektorn som exportnäring. Det går inte att vifta bort. Andra globala företag kommer tveka att fortsätta investera i Storbritannien om landets relation till EU:s inre marknad blir oklar.

 

USA har också varnat Storbritannien att man inte har någon gräddfil att vänta i förhandlingen om frihandelsavtal med USA, ifall man lämnar EU. Man får ställa sig längst bak i kön.

 

USA och andra aktörer har vid sidan av det rent ekonomiska också varnat för de säkerhetspolitiska och historiska aspekterna, som är än viktigare. Fred i Europa kan inte värderas i pengar och EU har varit världshistoriens mest framgångsrika fredsprojekt.

 

Om Storbritannien trots detta röstar för att lämna kan det ge kraft åt högerextrema Marine Le Pen inför presidentvalet i Frankrike och de alternativa krafterna inför valet till den tyska förbundsdagen, som båda sker nästa år.

 

Riskerna med det skulle vara enorma både socialt och ekonomiskt där solidaritet och internationellt samarbete skulle misstänkliggöras på samma sätt som vi redan idag ser i Polen och Ungern, samtidigt som vi ekonomiskt skulle bli fattigare. I nationalismens stöveltramp, och utan samarbete, kan fred i Europa på sikt inte tas för givet.

 

På den brittiska ambassadens sommarmottagning för en vecka sedan sa en högt uppsatt diplomat åt mig att man hoppas att väljarna kommer att tänka rationellt och inte emotionellt. Att välja med hjärnan inte med hjärtat. Så gjorde skottarna i deras folkomröstning om självständighet.

 

Men det är just här som misstaget i kampanjen har begåtts från ”Bremain”-sidan. Ja-sidan har fokuserat nästan uteslutande på rationella ekonomiska argument, som är mycket viktiga, men som är avlägsna från många människors vardag.

 

Medan nej-sidan trummat ut nationalistiska och emotionella budskap (och lögner) och underblåst rädslor för invandring och globalisering har få på ja-sidan talat om emotionella aspekter och på ett trovärdigt sätt utmanat populismens enkla svar på svåra frågor.

 

Ett undantag var den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox som mördades brutalt på ett kampanjmöte i torsdags. Jo Cox kämpade emot populismens allt mer hätska argument. Efter mordet på henne har debatten blivit mer sansad. Men ingen ska behöva betala med sitt liv för att en politisk debatt ska hållas sansad. Vi som tror på ett öppet och demokratiskt samhälle har alla ett ansvar att hålla sans och sak i debatten så att inte den rädsla som populismen rider på utvecklas till hat. För som Jo Cox man sa efter mordet: ”Hat har inte en tro, ras eller region. Det är gift”.

 

Den brittiska EU-debatten har varit giftig. Trots det är min starka förhoppning ändå att det sunda förnuftet ska vinna så att britterna stannar i EU.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00