Reportaget handlar om en irakisk familj bosatt i Finland som just fått brev från Migrationsverket. Mannen i familjen beviljades för flera år sedan asyl och permanent uppehållstillstånd i Finland. Han var elitidrottare i ett lag som var i fara och där elva av 15 spelare dödats. Till Finland flyttade också hans hustru och tillsammans har paret två barn, en treårig dotter och en tre månader gammal baby. Familjen ansökte om möjligheten till familjeåterförening så att hela familjen kunde få möjlighet att stanna i Finland.
Migrationsverket, som är ansvarig myndighet, beslöt dock att det inte finns skäl att bevilja asyl till mamman i familjen. Även om det är för farligt för pappan att återvända till Irak, så är det inte det för mamman. Därför ska mamman och den treåriga dottern utvisas. Pappan och den tre månader gamla babyn får stanna, i alla fall tills vidare. För något permanent beslut om den tre månader gamla babyns framtid har ännu inte fattats.
Eftersom mammans liv inte bedöms vara i fara i Irak och mannens inkomster är för små för att försörja familjen beslöt Migrationsverket om utvisningen, enligt det regelverk om familjeåterförening som finns. Även om Migrationsverket, enligt samma regelverk, skulle ha möjlighet att bevilja hela familjen asyl på humanitära grunder följer verket bara det regelverk som regering och riksdag fastställt.
Det befintliga regelverket, som det här beslutet grundar sig på, är redan nu mycket strängt. Regeringen har ändå föreslagit ytterligare skärpningar i ett led att försöka göra Finland så oattraktivt för flyktingar och migranter som möjligt. För tillfället behandlar riksdagen ett förslag som är så hårt och kallt att det riskerar att krama ur den sista bit av medmänsklighet och humanism som funnits i vårt lands asylpolitik.
Det har aldrig varit lätt att få stanna i Finland. Det visar det här fallet med all önskvärd tydlighet. Migrationsverkets orimliga tolkning av lagen, som leder till att en familj med barn kan splittras, borde i stället göra att regeringen skulle komma med korrigeringar till den befintliga lagen så att det här inte kan hända. Regeringen kan – och borde – ännu göra det.
Vi ska inte ha fri invandring till Finland eller EU, och det finns en gräns för hur många asylsökande och migranter ett land klarar av att hantera. Men det finns också en gräns för när en politik slutar vara human och mänsklig. Där är vi nu. Att splittra en familj och modern från hennes nyfödda barn är inte bara omänskligt och inhumant, det försvårar också integrationen då det ökar risken för rotlöshet och utanförskap.
Hittills i år har Finland tagit emot 2949 asylsökningar. Det är en bråkdel av de 32476 ansökningar som kom förra året. Av de som ifjol sökte asyl har 7466 beslut fattats, som innebär att 1879 av de sökande får rätt att stanna.
Att antalet ansökningar minskat betyder inte att världen skulle vara en säkrare plats i år än förra året. Bistånd och hjälp på plats har sällan varit så viktigt som nu. Vi får heller aldrig glömma att det i dessa sammanhang bakom varje siffra finns en människa, som du och jag. Som liten fick jag lära mig att man ska behandla andra på det sättet man själv vill bli behandlad. Det gäller också idag. Att Migrationsverket nu överväger ompröva sitt beslut om den irakiska familjen ger i det här hänseendet en strimma av hopp.
