Regeringens vårdreform innebär att ansvaret för både social- och hälsovården överförs från kommunerna till de nya landskapen från och med år 2019. Det handlar således om en historiskt stor förändring. Detta betyder också att en allt större del av skatterna i framtiden betalas till staten istället för kommunerna. Exakt hur stor andel det handlar om är tillsvidare oklart.

Redan i det här skedet står det klart att den förestående förändringen blir besvärlig ifall staten kapar bort samma andel av budgeten från samtliga kommuner. Förlorarna i reformen blir de kommuner som har en förhållandevis frisk befolkning, de som satsat på förebyggande åtgärder och de som ordnar sin vård och omsorg effektivt. Det här handlar exempelvis om Grankulla, Esbo och Vanda samt många andra kommuner längs kusten. I dessa kommuner har det nu varit möjligt att satsa en större del av kommunalskatten på annan service som dagvård och utbildning. Om regeringens planer förverkligas betyder det att dessa kommuner tvingas höja kommunalskatten för att kunna behålla nuvarande servicenivå. Alternativet är att skära i servicen.

Enligt beräkningar (HS 18.5.) skulle detta betyda att Esbo borde höja skatteöret med två procentenheter och Grankulla med fyra. Det här är inte rättvist. Det är skäl att komma ihåg att det redan i och med det nuvarande skatteutjämningssystemet överförs stora summor från exempelvis huvudstadsregionen till andra kommuner med sämre ekonomi. 

Det är föga överraskande att Centern är den drivande kraften bakom allt detta. Centern har använt vårdreformen som ett redskap att uppnå sin långvariga dröm om en landskapsförvaltning. Tyvärr är det ganska uppenbart att reformens egentliga syfte, det vill säga att garantera en jämlik vård för medborgarna, har fått ge vika för regionalpolitiken. Ingenting tyder heller på att reformen skulle medföra några verkliga inbesparningar, tvärtom. Därför är det anmärkningsvärt att också samlingspartiet är med och driver denna utveckling.

Det är absolut nödvändigt att förnya kommunernas statsandelssystem så att de kommuner som skött sig inte lider till följd av det förändringarna som nu sker. Det är inte hållbart att straffa dem som satsat på förebyggande åtgärder och effektiva vårdprocesser.