Nu på fredagen lämnade fyra oppositionspartier in en interpellation om regeringens jordbrukspolitik. En interpellation är oppositionens starkaste maktmedel gentemot den sittande regeringen och det betyder att oppositionspartierna sett situationen som mycket allvarlig innan man tillgriper detta redskap.

Den djupa lönsamhetskrisen i jordbruket har många orsaker. Det låga världsmarknadspriset, handeln med Ryssland som kraschat på grund av handelsbojkotten, affärskedjornas billighetskampanj och försenade stödutbetalningar för att nämna de viktigaste. En del kan regeringen påverka mera och andra mindre.

Jord- och skogsbruksminister Kimmo Tiilikainen har enligt uppgifter i offentligheten förberett och föreslagit ett krispaket på 48 miljoner euro som var tänkt att ges till riksdagen nu i regeringens andra tilläggsbudget. Det förslaget fick ändå stryka på foten i regeringen. I stället valde man att ge ytterligare 144 miljoner euro till bolaget Terrafame som idag driver Talvivaaragruvan. I riksdagen gav finansminister Stubb ett svagt löfte om att återkomma till jordbruket senare i höst.

Prioriteringen är ett klart värdeval. Även om jordbruket får ett krispaket i höst så innebär det att inga tilläggspengar ända hinner nå bönderna mera i år. Först efter att det finns budgetanslag,  kan Jord- och skogsbruksministeriet inleda förhandlingar med producentorganisationerna MTK och SLC, starta lagberedningen och börja skriva nya förordningstexter och ytterligare föra hela paketet till Bryssel för godkännande. Detta innebär att många gårdar tvingas kasta in handduken i väntan på krisåtgärder som ska föra dem över den djupaste svackan.

För Terramfame skulle 96 miljoner nu och 48 miljoner senare i höst gett exakt samma resultat som 144 miljoner genast. För många jordbrukare kommer fördröjningen att vara ödesdiger. Den enda orsak jag kan se till denna prioritering är att regeringen inte vill ta obehaglig kritik över kassaflödet till det bottenlösa penninghålet Talvivaara två gånger, nu och på nytt på hösten. Genom detta värdeval så riskerar regeringen verksamheten på 50 000 jordbrukslägenheter som utgör basen för hela Finlands livsmedelsförsörjning som sysselsätter över 300 000 personer. Jag har själv som oppositionspolitiker försökt hitta de positiva sakerna också hos denna regering när det funnits orsak. Nu känner jag bara en djup besvikelse och en växande vrede. Böndernas demonstration för drygt två månader sedan klingade för döva öron.