Kommunerna och andra aktörer har tid på till hösten att ge sina utlåtanden till ministeriet. Som bekant finns Vasa centralsjukhus som det enda som också i praktiken fungerar på båda våra nationalspråk, finska och svenska, inte med bland de tolv. Istället är det Seinäjoki centralsjukhus som enligt förslaget blir fulljoursjukhus och ska betjäna Österbotten.
Under hela våren har lobbyverksamhet för Vasa varit intensiv. Tjänstemannakontakter, politiska kontakter, stora mängder fakta och goda argument för att just Vasa ska få fulljour har framförts. Det senaste mötet med minister Rehula hölls på fredagen efter att beslutet fattats. Då träffade de österbottniska riksdagsledamöterna, ledningen för Vasa centralsjukhus och representanter för vårt landskapsförbund minister Rehula och fick hans syn på beslutet. Ministern poängterade att nu är det landskapet själv som ska ge förslag till vad som ska finnas i Vasa efter 2018. Däremot valde han att inte säga något om vad hans lagförslag på riktigt innebär.
Lagförslaget innebär nämligen att de ekonomiska resurserna styrs bort från Vasa och andra centralsjukhus som inte får fulljour. Det innebär tilläggsresurser för de som får fulljour. Det innebär att andra operationer än dagkirurgi i praktiken upphör på våra kretssjukhus som Malmska i Jakobstad. Detta lagförslag är det första konkreta i det jättepaket som kallas Sote-reformen om ska spara 3 miljarder euro. Att med ett sådant upplägg rulla bollen tillbaka till österbottningarna är inte speciellt ärligt. "Ni får själva bestämma hur ni ska ha det" sa minstern. Han valde att inte säga, att vi inte kommer att får några pengar för att göra det.
Det här visar med all önskvärd tydlighet vad som händer när SFP inte ryms med i regeringen. De tre partier som nu sitter vid makten, och framför allt centerpartiet ser inte vilket sjukhus som har flest specialiteter, det vill säga Vasa. De ser inte var näringslivet blomstrar och var befolkningstillväxten finns, i Österbotten. De bryr sig inte om vilket sjukhus som betjänar nästan 100 000 svenskspråkiga utan styr resurserna till ett landskap där de svenskspråkig räknas i hundratal. Det minister Rehula och regeringen sett på är var de har sina väljare. Det är inte en hållbar grund att bygga samhället på.
