Vasa centralsjukhus skulle inte vara ett av de tolv sjukhus i landet som skulle ha det som regeringen kallar för fulljour. Seinäjoki däremot skulle bli alla österbottningars fulljoursjukhus. Den här lösningen kan inte SFP och svenska riksdagsgruppen omfatta, än mindre acceptera.
Det är en lösning som mera baserar sig på regeringspartiernas och speciellt Centerns egna målsättningar, än på beaktande av patientperspektivet och allas rätt till god vård på modersmålet.
Vi har också en längre tid efterfrågat en bedömning av de språkliga konsekvenserna av regeringen och ansvariga ministern. Tills vidare lyser en sådan med sin frånvaro, liksom svaret på frågan. Jag uppfattar också läget så att regeringen inte heller har tänkt göra någon regelrätt språkkonsekvensbedömning, utan man vill nu invänta och se reaktionerna av utlåtanderundan. Regeringens förslag har nu sänts bland annat till kommunerna och sjukvårdsdistrikten som har drygt tre månader att ge utlåtanden över förslagen. Det ska vi naturligtvis ta vara på i alla våra österbottniska kommuner.
Det finns många fakta som talar för att VCS borde vara ett fulljoursjukhus. Österbotten som landskap är välmående, med ett brett näringsliv och en ansenlig export. Österboten hör också till de landskap i landet där Statistikcentralen förutspår en befolkningstillväxt och här bor närmare 100 000 svenskspråkiga.
Vården i dag på VCS omfattar en rätt bred palett, och där finns bland annat jour för cancer – och hjärtvården som inte återfinns i Seinäjoki. Därtill ges vården i dag på såväl svenska som finska. Den tvåspråkiga personalen är en verklig resurs! Alla dessa fakta talar för VCS. Alla vet vi också att skulle man göra en språklig utvärdering mellan Vasa och Seinäjoki, skulle VCS vinna med så där 10–0.
Nu är det ju uppenbart att det är regeringen själv som fattat beslutet om att det ska vara just tolv fulljoursjukhus. Men likaväl kunde den bestämma att det ska vara tretton. Det skulle lösa knutarna, och ge den sjukhuspalett som ur patientperspektivet och med tanke på medborgares rätt till likvärdig service på modersmålet, vore det enda rätta. Då kunde man slippa den för regeringen uppenbarligen pinsamma rundan med en ordentlig språkkonsekvensutredning, som ändå kommer att påvisa att ifall man ställer Seinäjoki och Vasa mot varandra, så är det Vasa som borde väljas.
Det finns ytterligare en aspekt, som jag tror att regeringen inte tänkt på. Nämligen, enligt hälso- och sjukvårdslagen är kommunerna skyldiga att erbjuda hälso- och sjukvård på kommunens eller samkommunens språk. Det måste framöver också gälla landskapen, som ska överta ansvaret för vården. I dag är landskapet Österbotten tvåspråkigt med svenska som majoritetsspråk.
Landskapet Etelä-Pohjanmaa (Södra Österbotten med Seinäjoki som centralort) är enspråkigt finskt. Ifall österbottningarna ska hänvisas till Seinäjoki för fulljourtjänster, ja då ser jag heller ingen annan möjlighet än att också Etelä-Pohjanmaa blir ett tvåspråkigt landskap. Något som jag anar inte faller i speciellt god jord.
Summa summarum. Vårdreformen och jourreformen måste göras så att patienten sätts i fokus, inte regeringspartiernas egna politiska intressen. Då kan man inte förbise grundlagen och språklagen. En trovärdig politik förutsätter att man gör goda beredningar som baseras på fakta. Att blunda för de språkliga rättigheterna går inte.
En klok regering omprövar sitt beslut så att frågan inte behöver bli en långkörare som kan fastna i grundlagsutskottet. Vasa centralsjukhus ska vara ett av fulljoursjukhusen.