Låt tolv bli tretton

28.05.2016 kl. 13:03
Förslaget till jourförordning skulle innebära en kraftig ­centralisering av vården i landet. För Österbotten och för ­Vasa är regeringens förslag allt annat än välkommet.

Vasa centralsjukhus skulle inte vara ett av de tolv sjukhus i landet som skulle ha det som regeringen kallar för fulljour. Seinäjoki däremot skulle bli alla österbottningars fulljoursjukhus. Den här lösningen kan inte SFP och svenska riksdagsgruppen omfatta, än mindre acceptera. 

Det är en lösning som mera baserar sig på regerings­partiernas och speciellt Centerns egna målsättningar, än på beaktande av patientperspektivet och allas rätt till god vård på modersmålet.

Vi har också en längre tid efterfrågat en bedömning av de språkliga konsekvenserna av regeringen och ansvariga­ ­ministern. Tills vidare lyser en sådan med sin från­varo, liksom svaret på frågan.­ Jag upp­fattar också läget så att regeringen­ inte heller har tänkt göra någon regelrätt språk­konsekvensbedömning, utan­ man vill nu invänta och se ­reaktionerna av utlåtande­rundan. ­Regeringens förslag har nu sänts bland annat till kommunerna och sjukvårds­distrikten som har drygt tre månader att ge utlåtanden­ över förslagen. Det ska vi naturligtvis ta vara på i alla våra österbottniska kommuner.

Det finns många fakta som ­talar för att VCS borde vara ett fulljoursjukhus. Österbotten som landskap är välmående, med ett brett näringsliv och en ansenlig export. Österboten hör också till de landskap i landet där Statistikcentralen förutspår en befolkningstillväxt och här bor närmare 100 000 svenskspråkiga. 

Vården i dag på VCS omfattar en rätt bred palett, och där finns bland annat jour för cancer – och hjärtvården som inte återfinns i Seinäjoki. Därtill ges vården i dag på såväl ­svenska som finska. Den tvåspråkiga personalen är en verklig resurs!­ Alla dessa fakta talar för VCS. Alla vet vi också att skulle man göra en språklig utvärdering mellan Vasa och Seinäjoki, skulle VCS vinna med så där 10–0. 

Nu är det ju uppenbart att det är regeringen själv som fattat­ beslutet om att det ska vara just tolv fulljoursjukhus. Men lika­väl kunde den bestämma att det ska vara tretton.­ Det skulle lösa knutarna, och ge den sjukhus­palett som ur patient­perspektivet och med tanke på medborgares­ rätt till likvärdig service på modersmålet, vore det enda­ rätta.­ Då kunde man slippa den för regeringen uppen­barligen pinsamma rundan med en ordentlig språk­konsekvensutredning, som ändå kommer att påvisa att ifall man ställer Seinäjoki och Vasa mot varandra, så är det Vasa som borde väljas.

Det finns ytterligare en aspekt, som jag tror att regeringen­ inte tänkt på. Nämligen, enligt hälso- och sjukvårdslagen är kommunerna skyldiga att erbjuda hälso- och sjukvård på kommunens eller samkommunens språk. Det måste fram­över också gälla landskapen, som ska överta ansvaret för vården. I dag är landskapet Österbotten två­språkigt med ­svenska som majoritetsspråk. 

Landskapet Etelä-Pohjanmaa (Södra Österbotten med ­Seinäjoki som centralort) är enspråkigt finskt. Ifall öster­bottningarna ska hänvisas till Seinäjoki för fulljourtjänster, ja då ser jag heller ingen annan möjlighet än att också Etelä-Pohjanmaa blir ett tvåspråkigt landskap. Något som jag anar inte faller i speciellt god jord.

Summa summarum. Vårdreformen och jourreformen måste­ göras så att patienten sätts i fokus, inte regerings­partiernas egna politiska intressen. Då kan man inte förbise grundlagen och språklagen. En trovärdig politik förut­sätter att man gör goda beredningar som baseras på fakta. Att ­blunda för de språkliga rättigheterna går inte. 

En klok regering omprövar sitt beslut så att frågan inte behöver bli en långkörare som kan fastna i grundlags­utskottet. Vasa centralsjukhus ska vara ett av fulljoursjukhusen.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00