Låt tolv bli tretton

28.05.2016 kl. 13:03
Förslaget till jourförordning skulle innebära en kraftig ­centralisering av vården i landet. För Österbotten och för ­Vasa är regeringens förslag allt annat än välkommet.

Vasa centralsjukhus skulle inte vara ett av de tolv sjukhus i landet som skulle ha det som regeringen kallar för fulljour. Seinäjoki däremot skulle bli alla österbottningars fulljoursjukhus. Den här lösningen kan inte SFP och svenska riksdagsgruppen omfatta, än mindre acceptera. 

Det är en lösning som mera baserar sig på regerings­partiernas och speciellt Centerns egna målsättningar, än på beaktande av patientperspektivet och allas rätt till god vård på modersmålet.

Vi har också en längre tid efterfrågat en bedömning av de språkliga konsekvenserna av regeringen och ansvariga­ ­ministern. Tills vidare lyser en sådan med sin från­varo, liksom svaret på frågan.­ Jag upp­fattar också läget så att regeringen­ inte heller har tänkt göra någon regelrätt språk­konsekvensbedömning, utan­ man vill nu invänta och se ­reaktionerna av utlåtande­rundan. ­Regeringens förslag har nu sänts bland annat till kommunerna och sjukvårds­distrikten som har drygt tre månader att ge utlåtanden­ över förslagen. Det ska vi naturligtvis ta vara på i alla våra österbottniska kommuner.

Det finns många fakta som ­talar för att VCS borde vara ett fulljoursjukhus. Österbotten som landskap är välmående, med ett brett näringsliv och en ansenlig export. Österboten hör också till de landskap i landet där Statistikcentralen förutspår en befolkningstillväxt och här bor närmare 100 000 svenskspråkiga. 

Vården i dag på VCS omfattar en rätt bred palett, och där finns bland annat jour för cancer – och hjärtvården som inte återfinns i Seinäjoki. Därtill ges vården i dag på såväl ­svenska som finska. Den tvåspråkiga personalen är en verklig resurs!­ Alla dessa fakta talar för VCS. Alla vet vi också att skulle man göra en språklig utvärdering mellan Vasa och Seinäjoki, skulle VCS vinna med så där 10–0. 

Nu är det ju uppenbart att det är regeringen själv som fattat­ beslutet om att det ska vara just tolv fulljoursjukhus. Men lika­väl kunde den bestämma att det ska vara tretton.­ Det skulle lösa knutarna, och ge den sjukhus­palett som ur patient­perspektivet och med tanke på medborgares­ rätt till likvärdig service på modersmålet, vore det enda­ rätta.­ Då kunde man slippa den för regeringen uppen­barligen pinsamma rundan med en ordentlig språk­konsekvensutredning, som ändå kommer att påvisa att ifall man ställer Seinäjoki och Vasa mot varandra, så är det Vasa som borde väljas.

Det finns ytterligare en aspekt, som jag tror att regeringen­ inte tänkt på. Nämligen, enligt hälso- och sjukvårdslagen är kommunerna skyldiga att erbjuda hälso- och sjukvård på kommunens eller samkommunens språk. Det måste fram­över också gälla landskapen, som ska överta ansvaret för vården. I dag är landskapet Österbotten två­språkigt med ­svenska som majoritetsspråk. 

Landskapet Etelä-Pohjanmaa (Södra Österbotten med ­Seinäjoki som centralort) är enspråkigt finskt. Ifall öster­bottningarna ska hänvisas till Seinäjoki för fulljourtjänster, ja då ser jag heller ingen annan möjlighet än att också Etelä-Pohjanmaa blir ett tvåspråkigt landskap. Något som jag anar inte faller i speciellt god jord.

Summa summarum. Vårdreformen och jourreformen måste­ göras så att patienten sätts i fokus, inte regerings­partiernas egna politiska intressen. Då kan man inte förbise grundlagen och språklagen. En trovärdig politik förut­sätter att man gör goda beredningar som baseras på fakta. Att ­blunda för de språkliga rättigheterna går inte. 

En klok regering omprövar sitt beslut så att frågan inte behöver bli en långkörare som kan fastna i grundlags­utskottet. Vasa centralsjukhus ska vara ett av fulljoursjukhusen.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35