Det är viktigt att nu inte gräva ner sig i dysterhet över att sagan om Nokias mobiltelefoner, i alla fall för tillfället, är all. I stället måste vi titta framåt mot nya uppgångar. För flera branscher i dagens Finland växer och ser ljust på framtiden.
Samma dag som Microsofts besked kom just en sådan ljuspunkt. En nyhet angående att den finländska livsmedelsexporten förra året växte med 200 miljoner euro, trots att Rysslandsmarknaden nästan helt fallit bort. Förlusten av Rysslandsmarknaden, som beräknas vara värd 300 miljoner euro per år, är nästan helt kompenserad – på bara ett års tid – med nya marknader i framförallt Japan, Kina och Sydkorea.
Livsmedelsexportprojektet Food from Finlands ambition är att livsmedelsexporten fram till år 2020 ska fördubblas från dagens 1,5 miljarder euro till 3 miljarder euro. Ett ambitiöst mål, men som inte är orealistiskt. I Finland har vi själva länge inte insett värdet i det som vi kan producera – rent, miljövänligt och gott. Det är en insikt som nu ändrar i snabb takt. På Åland har vi otroliga livsmedelsföretag och det är därför inte en slump att åländska företag är överrepresenterade på Food from Finlands företagslista.
Jag besöker regelbundet gårdar och livsmedelsproducenter för att höra deras framtidsplaner, utmaningar och verklighet. På Åland och i Finland kan vi inom jordbruket stoltsera med ett miljöarbete i framkant i en internationell jämförelse. Vi har också en väldigt låg användning av medicin åt djur. Då man i flera länder överanvänder bland annat antibiotika riskerar det leda till antibiotikaresistens. Men djur som är lyckliga och mår bra, på alla de gårdar jag besökt, blir mer sällan sjuka. Att få rena livsmedel borde vara en global folkhälsofråga, men innan det är det så är det i alla fall en konkurrensfördel för att nå de kunder som vill veta vad de äter.
Utmaningen för åländska producenter är inte kvaliteten på det man producerar, utan hur man ska nå ut till rätt kunder. Att börja med hela världen som exportmarknad är inte nödvändigt. I våra närområden i Helsingforsregionen, Mälardalen och Åbo finns redan stora marknader för våra förhållandevis små åländska gårdar och företag. Bl.a. Chipsters, Granlids, Grannas, Karl-Ehrs, Stallhagen, ÅCA och ÅTH är redan normala inslag i många matbutiker i Helsingfors – för att inte tala om Taffel. Men själv tror jag att den åländska exporten av livsmedel bara är i sin linda, på samma sätt som Finlands livsmedelsexport i stort.
Men då vi är relativt små måste vi hjälpas åt och fokusera med systematik. Lena Brenner, Liz Mattsson och Harriet Strandvik har gjort ett stort arbete för att lyfta profilen på det åländska livsmedelsklustret och här finns massor med potential. Livsmedelsklustret handlar inte heller bara om livsmedel utan också om gårdsturism, något som Skördefesten och Visit Åland jobbar mycket med.
Från politiskt håll är det viktigt att vi hela tiden bekantar oss med den verklighet som producenterna lever i så att vi kan minimera onödig byråkrati och regler för att få saker att fungera i praktiken samtidigt som vi hjälps åt och kan stöda miljösatsningar. Här kan vi göra mera. Det gäller också att vi ser till att producenterna får sina stöd i tid, något de nu inte har fått. Även om de senaste signalerna kring stödutbetalningarna nu är mer positiva så behöver jord- och skogsbruksministeriet göra ännu mer för att få ordning på landsbygdsverket.
I skuggan av Nokias fall växer det fram nya sektorer. Livsmedelsföretagens rena, miljövänliga och goda livsmedel är en sådan där vi har enorma möjligheter.
