Remissdebatt om statsrådets redogörelse om den inre säkerheten 24.5 2016

24.05.2016 kl. 15:00
Gruppanförande, Thomas Blomqvist, Svenska riksdagsgruppen

Värderade talman,

 

Vi kan väl alla medge att det i dag finns sådana spänningar i tillvaron som hotar den inre säkerheten, spänningar som inte var lika kännbara för tio-femton år sedan. Då talar vi om cybersäkerhet och hybridkrig, om terrorismen som slår till välorganiserat och med blind styrka mitt i Europas metropoler, om rasism och hatprat som kränker människovärdet och om extremhögern som inte respekterar demokratiska spelregler utan vill ta lagen i egna händer. Den inre säkerheten hotas också av människohandel och våld mot kvinnor, som fortfarande är ett stort problem i vårt land och sysselsätter många poliser.

 

Värderade talman,

I redogörelsen som vi nu behandlar slås fast att vårt lands östgräns ska förstärkas med 160 gränsbevakare.

Det är säkert motiverat att östgränsen stärks, men det borde inte ske på bekostnad av sjöbevakningen eller de allmänna polisresurserna. Enligt redogörelsen planerar gränsbevakningsväsendet att avstå från sjöbevakningsstationerna i Porkala, Kaskö, Kalajoki och Kemi.

Särskilt Porkala är en strategiskt viktigt utpost i Finska viken. Nu flyttar man i praktiken tilläggsresurser från Finska viken till östgränsen, trots att vi vet att aktiviteten på Östersjön under de senaste åren har ökat, inte minskat.

 

Värderade talman,

 

Vilket är det främsta intrycket när man läser redogörelsen i sin helhet? Slutsatsen kan beskrivas som paradoxal: hoten och osäkerheten ökar på flera plan, men samtidigt ska de bemötas med minskade resurser.

 

Å ena sidan utropas i rapporten, något patetiskt, att Finland ska bli världens tryggaste land – å andra sidan medges öppet att den synliga och systematiska övervakningen minskar betydligt för polisens del. Jag citerar redogörelsen (sida 17): "Den betydliga minskningen av övervakning av allmänna platser kommer sannolikt att öka antalet störningar och brott – misshandel, skadegörelse och dylikt."

 

Detta är häpnadsväckande rak och oförskönad text.

Att man stänger polisstationer på många mindre orter leder till att polispatrullerna kommer att "sitta mycket på vägen" – man kan undra om det här är ett effektivt bruk av tid.

Exempelvis har man i den region där jag själv lever bestämt att stänga polisstationen i Hangö ­– en hamnstad där polisens närvaro behövs i synnerhet som det där förekommer en del organiserad brottslighet. Bondförnuftet säger att det skulle vara bättre med en egen lokal polisstation, i stället för att patrullerna ska rycka ut från större grannstäder.

Redogörelsen säger också öppet att många brott blir outredda på grund av resursbristen. Det är skäl fråga sig vilken inverkan detta har på den allmänna rättsuppfattningen, säkerhetskänslan och polisens egen arbetsmoral.

Vi borde inte undervärdera betydelsen av att även mindre brott utreds och att polisen är närvarande i samhället för att preventivt hindra brott. Polisen bör även aktivare rekrytera personal bland etniska minoriteter och kvinnor.

Väsentligt är att i samhället på bred front i skolor och andra sociala sammanhang motverka utslagning. Det är genom preventivt arbete och integrationsinsatser som vi kan se till att det inte uppstår utanförskap som i förlängningen kan hota den inre säkerheten. Alla ska tas med och vara delaktiga.

 

Värderade talman,

 

Det är av central betydelse att hela kedjan är i skick – polis, åklagare och domstolar. Det ska inte få finnas proppar i systemet som leder till ännu längre behandlingstider. Detta betonade den parlamentariska grupp som för ett drygt år sedan under Kari Tolvanens ledning ansåg att man borde sätta till cirka 70 miljoner euro för att trygga rättssäkerheten. I den nu aktuella redogörelsen är det ändå andra ekonomiska realiteter som styr.

Svenska riksdagsgruppen anser att det är bra att regeringen inlett lagstiftningsprojekt dels för att förnya underrättelselagstiftningen och dels för att ge gränsbevakningsväsendet större befogenheter att reagera på hybridhot.

 

Avslutningsvis vill jag ännu betona svenskans roll. Då gränsbevaknings- och räddningsväsendet reformerar och trimmar sina strukturer bör man se till att det finns kvar enheter med svenska som förvaltningsspråk. För polisens del ska också de regionala enheterna som bildats på språklig grund finnas kvar i framtiden, vilket – om jag förstått saken rätt – också minister Orpo har signalerat.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden