Därför är det väsentligare än någonsin förr att regeringens beslut är trovärdiga samt att man tar sådana beslut och prioriteringar som på riktigt skapar förutsättningar för äkta tillväxt.
Vad beträffar arbetsmarknaden är det är bra att en exportindustristyrd modell för lönebildningen införs – och vi väntar på större konkreti när det gäller reformer som ökar de lokala avtalen på arbetsmarknaden. Även om regeringen åtminstone litet hejdar sig när det gäller utbildningsnedskärningarna, är sanningen den att rambudgeten betyder radikalt försvagade resurser för utbildningen. Det är fel väg om vi på allvar vill lyfta landet.
Alla inser att om budgetekonomin ska balanseras med fyra miljarder euro lyckas det inte om vi inte delvis prutar på vår sociala välfärd. För att det ska kunna ske rättvist, borde ett gemensamt kostnadstak för mediciner, vårdavgifter och resekostnader införas. På det sättet skulle vi även få en helhetsbild av det sociala ersättningssystemet och därigenom undvika att låginkomsttagare drabbas oskäligt hårt. Den nordiska välfärdsmodellen ska inte skrotas.
Regeringens rambudget innehåller både ett företagarpaket och ett sysselsättningspaket. Här är regeringen på rätt väg. Nu gäller det att implementera besluten och att se till att byråkratin är smidig. Arbets- och näringsbyråtjänsterna, TE-tjänsterna, borde effektiveras och göras mer resultatinriktade. Privata arbetsförmedlingstjänster kan utnyttjas, det finns goda erfarenheter av det.
Dessutom måste vi i Finland vakna för satsningar på arbetsplatsvälmående. Sjukfrånvaron och sjukpensioneringen kostar samhället otroligt mycket.
Jag efterlyser även tydligare visioner av regeringen om hur vi ska skapa morgondagens ekonomi. Vi ska inte begränsa oss till de närmaste fyra åren, utan vi ska se längre än så: fem, tio eller 20 år framåt.
Vilka områden och teknologier ska vi vara bäst på globalt? Hur förhåller sig Finland till nya fenomen som fördelningsekonomi, et cetera? Vi ligger även hästlängder efter Sverige och en del andra länder när det gäller att delta i de stora investeringsprojekt som startat i olika delar av världen där stora ekonomier nu öppnas upp för utländskt kapital. Det övriga landet har all anledning att ta modell av Österbottens höga sysselsättningsläge och vår exportdrivna industri. Framför allt bör man från statligt håll undvika att genom nedskärningar i vård eller utbildning försvaga det landskap som per person inbringar mest pengar för finansiering av hela landets välfärd.
Till slut vill jag även passa på att gratulera nya kretsordföranden Sven Jerkku. Jag ser fram emot gott samarbete för Österbottens bästa!
