En mera jämlik vård är en god målsättning. Idag ansvarar kommunerna för primärhälsovården och skillnaderna är stora beroende på var man bor. I verkligheten ligger de största skillnaderna i om man har tillgång till arbetshälsovård eller inte. På de här punkterna kan den senaste versionen av vårdreformen vara en lösning då man går mot större enheter och där den privata sektorn kommer in och levererar tjänster vid sidan av det offentliga.
Men var kommer inbesparingarna in i bilden? Större enheter kan i teorin vara effektivare. Några garantier finns ju inte. Målet är dock viktigt. Vi har en åldrande befolkning, vilket i praktiken leder till ökande hälsovårdskostnader. Detta är en utmaning med tanke på att den offentliga ekonomin sedan tidigare är bottenkörd. Den nystartade tankesmedjan Agenda gav för några veckor sedan ut en rapport där man analyserade vårdreformen ur flera olika perspektiv. Några av texterna är mycket intressanta då man granskar de ekonomiska aspekterna av vårt hälsovårdssystem.
Den dyra biten: fel processer. Teknologie doktor Johan Groop påminner i sin text om att en tiondel av befolkningen genererar åttio procent av vårdkostnaderna. Största delen av dessa kostnader uppstår i specialsjukvården. Groop poängterar att det är vårdprocesserna som är det centrala om vi ska nå en bättre effektivitet och produktivitet i den offentliga hälsovården. Detta görs genom att göra rätt saker vid rätt tidpunkt av rätt person och till rätt kund. Det här tänkande måste sättas i fokus om reformen ska lyckas.
I samma rapport betonar den erfarne förändringskonsulten Bjarne Peth vikten av förbättrade vårdprocesser och -system framom strukturer för beslutsfattande och förvaltning. Hans konklusion är att det behövs ett nytt ICT-system som skulle stöda alla delar av vårdprocessen, ge rätt mängd tid åt rätt patient av rätt vårdanställd i rätt skede av vårdprocessen, och därmed medföra inbesparingar.
Lådlek. Peth sätter för sin del fingret på en viktig punkt. I den senaste versionen av reformen kopplar man ihop vården med landskapen och vips uppstår en ny nivå av offentlig förvaltning. Det här medför mera byråkrati och fler politiska organ. Hur detta ska spara pengar frågar man sig. Det vi däremot vet sedan tidigare är att sammanslagningar till större enheter i den offentliga sektorn tenderar att hissa upp lönekostnaderna, vilket ju i vården utgör en betydande andel av totalkostnaderna.
I dessa tider är det sunt att förhålla sig fördomsfritt till nya lösningar. Den nuvarande utvecklingen där vi lånar miljarder varje år drar mattan under våra barns och barnbarns möjlighet till ett välfärdssamhälle. Effektivitet och produktivitet behövs för att vi inte ska fortsätta skuldsätta vårt land. Vi ska hoppas ministrarna tar till sig sakkunskap. Jag har personligen exempelvis överräckt Agendas färska rapport åt de centrala personerna. Nu behövs transparens och eftertanke. Det är tyvärr så att hopandet och roendet kring vårdreformen blivit en fars. Det här får dock inte bli en orsak till förhastade lösningar där kostnaderna inom vården på sikt ökar snarare än stävjas.
