Den nationella delegationen för frontveteranfrågor grundades i tiderna för att förbättra frontveteranernas levnadsförhållanden. I gott samarbete med riksdagspartierna har delegationen lyckats åstadkomma förbättringar. Som exempel kan nämnas att nivån på veterantillägget har höjts, anslaget för rehabilitering har höjts och rehabilitering i det egna hemmet har blivit en del av veteranrehabiliteringen. Krigsinvalidernas situation har förbättrats i och med att gränsen för när ersättning i enlighet med lagen om skada, erhållen i militärtjänst har sänkts. I och med att kommunerna fick rätt att ta del av vilka veteraner i kommunen som får veterantillägg förbättrades också kommunernas möjlighet att rikta service till samtliga veteraner.
Trots att mycket positivt har skett finns det ännu saker att korrigera. Samarbetsorganet för de olika veteranförbunden har påtalat att anslagen för rehabilitering borde höjas ytterligare i och med att veteranernas höga ålder medför att en växande del av rehabiliteringen borde ske hemma hos veteranerna. Men också för den rehabilitering som sker på anstalter borde anslagen höjas.
Det finns stora skillnader mellan kommunerna. I en del kommuner har pengarna för rehabilitering tagit slut före årets slut medan det blir pengar över i vissa kommuner. Skillnaderna torde bero på hur aktiva kommunerna är i att ordna rehabilitering för veteranerna. Det finns också skillnader i hur kommunerna förverkligar rehabiliteringen. I de kommuner där anstaltsbetonad rehabilitering prioriteras har pengarna i regel inte räckt till för rehabilitering av alla veteraner.
Det är inte acceptabelt att finns stora skillnader mellan kommunerna. Ur veteranernas synvinkel är situationen problematisk eftersom veteranerna försätts i olika ställning beroende på vilken kommun de bor i. Vi måste alltså fästa uppmärksamhet vid kommunernas sätt att förverkliga rehabiliteringen samt vid hur anslagen för rehabilitering används. De nya vårdområdena eller landskapen som torde bildas kan förenhetliga praxis så att en mångsidig rehabilitering förverkligas i alla kommuner.
Eftersom veteranernas medelålder är över 90 år minskar behovet av anstaltsbetonad rehabilitering, allt färre orkar resa för att få sin rehabilitering. Däremot borde rehabilitering i hemmen öka. Genom rehabilitering i hemmet, som utgår från individuella behov, kan vi på ett kännbart sätt främja veternernas välmående. Olika modeller för hur rehabilitering i hemmen kan ske har prövats i olika delar av landet, så färdiga modeller finns. Det gäller bara att hitta den modell som sitter bäst i de lokala förhållandena.
Snart är det för sent att visa vår tacksamhet och uppskattning. Tiden för detta är nu. Inför firandet av 100 år av självständighet bör de återstående bristerna åtgärdas. Anslagen för rehabilitering bör vara tillräckliga och den service, inklusive rehabilitering i hemmet, ska i alla kommuner och i framtiden i alla landskap, vara av lika god kvalitet. Också lagstiftningen som ger krigsinvaliderna rätt till olika förmåner och service bör ändras och bland annat kravet på tio procents invaliditet avskaffas.
Medelåldern är hög bland våra veteraner och tiden för att agera är nu. Det är nu vi ska visa tacksamhet och respekt. Tack vare våra veteraner får vi idag leva i ett fritt och demokratiskt välfärdssamhälle.
Jag önskar alla en insiktsfull nationell veterandag!
