Så görs vi igen till punktskatteboskap

21.04.2016 kl. 09:45
Regeringen Sipiläs planer på en båtskatt, som skulle inbringa 50 miljoner euro, väcker berättigad diskussion. ÅU kommenterade skatten utförligt på ledarplats i tisdags (19.4.2016).

Förslaget är dock inte nytt. Det dök upp redan i regeringsförhandlingarna 2011, starkt pådrivet av vänsterpartierna och De gröna. Jag lyckades dock torpedera förslaget genom att visa att det var socialt orättvist: båtskatten hade varit platt, alltså lika stor, för lågpensionstagarens sexmeters motorbåt som för bergsrådets tjugosex meters muskelbåt. Vänstern drog öronen åt sig och båtskatteförslaget försvann från regeringsbordet.

Dit har det alltså nu återkommit, lika platt som förra gången. Har man en båt som enligt båtregistret är större än 5,5 meter eller har en motoreffekt på minst 15 kilowatt, uppbärs 50 euro i skatt från och med 2017. Detsamma skulle gälla motorcyklar, mopeder och motorkälkar – som deras ägare redan betalat både mervärdesskatt och inte helt modesta bränsleskatter för.

Nej, ingen kan förneka statens behov av ökade skatteinkomster. Knappast knäcker heller en skatt på 50 euro i året särskilt många båtägare. Den principiella idén att bredda skattebasen är alltså fullt förståelig. Men: det är inte egalt hur man i så fall gör detta. Det finns goda och dåliga sätt.

I finländsk skattepolitik har man längre försökt undvika punktskatter av det slag Aho-regeringen (1991–95) införde. Då fick vi charterskatten på utlandsresor, teleskatten på våra telefonräkningar – och den berömda ”tillfälliga” fordonsskatten, vars tillfällighet nu är inne på sitt tredje decennium.

Varför är då punkskatter dåliga? Jo, eftersom deras enda uppgift är den fiskala, alltså att hämta in skattepengar. De har sällan någon nämnvärd styrande eller annan samhällelig effekt. Punktskatterna är alltså inte förankrade i ett skattepolitiskt helhetstänkande och blir därför helt enkelt svåra för vanligt folk att begripa sig på. Därtill är punkskatter, speciellt nya sådana, ofta dyra att administrera och bära upp. Hur mycket av de tilltänkta 50 miljonerna skulle gå till postkostnader och byråkrati?

Jag önskar regeringen Sipilä lycka till med att öka statens inkomstbildning. Bäst sker detta med en politik, som främjar kunnande, forskning, utveckling, flit, företagsamhet, investeringar, export och sysselsättning. Allt detta ger nya skatteinkomster, dynamiska sådana. Det är en klar bättre väg att gå än att förvandla landets 200 000 registrerade båtägare till punkskatteboskap.
 

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Planen för den offentliga ekonomin 2018-2021

Gruppanförande 27.6.2017, Mats Nylund, Svenska riksdagsgruppen
27.06.2017 kl. 15:00

Förändringarna i arbetslivet. Statsrådets framtidsredogörelse, del 1.

Gruppanförande, Thomas Blomqvist, Svenska riksdagsgruppen 20.6.2017
20.06.2017 kl. 15:00

Statsrådets meddelande till riksdagen om en förändring i regeringens parlamentariska bas

Gruppanförande, Svenska riksdagsgruppen, Anna-Maja Henriksson
19.06.2017 kl. 13:12

Remissdebatt om planen för de offentliga finanserna 2018 – 2021

Gruppanförande 3.5.2017, Svenska riksdagsgruppen, Mats Nylund
03.05.2017 kl. 14:16

Interpellation om regeringens social- och hälsovårdsreform

Gruppanförande, Anna-Maja Henriksson, Svenska riksdagsgruppen 4.4. 2017
04.04.2017 kl. 15:00

Interpellation om nedskärningarna i yrkesutbildningen

Gruppanförande 15.3 2017, Mikaela Nylander, Svenska riksdagsgruppen
15.03.2017 kl. 15:00