Arbetet som ordförande i skarvarbetsgruppen har varit mycket intressant, men för att vara ärlig, också ett av de mest utmanande uppdrag jag haft. Gruppens sammansättning bestod av representanter för olika intresseorganisationer (bl.a. yrkesfiskarna, Birdlife, SLC, Jägarförbundet), myndigheter, miljöministeriets samt jord- och skogsbruksministeriets tjänstemän och forskare. En mycket brokig skara alltså, med mycket olika synpunkter gällande skarvproblematiken. Därför är jag glad över att gruppen lyckades ena sig bakom en enhällig slutrapport.
Arbetsgruppen föreslår bl.a. att man inrättar regionala samarbetsgrupper för att öka växelverkan och informationsutbytet mellan dem som berörs av skarvskadorna (bl.a. sommarboende, övriga ortsbor samt fiskare) och myndigheterna, organisationerna, forskarna och kommunerna. Det här är viktigt för att involvera alla parter i konfliktlösningen och för att ta fram lösningar som fungerar lokalt. Arbetsgruppen föreslår också att miljöministeriets direktiv ska förnyas omedelbart så att undantagstillståndsförfaranden med tanke på t.ex. skyddsjakt ska blir mer flexibla och att bevisbördan görs lättare. Här ska man beakta praxis i de övriga Östersjöländerna. Dessutom ska t.ex. fiskarna ha möjlighet att skrämma bort skarvar utan att behöva tillstånd.
I onsdags lovade minister Tiilikainen att omedelbart ta itu med problemen utgående från gruppens förslag.
Då man läser rapporteringen i media kan man få den uppfattningen att ett förslag om en ändring av naturskyddslagen skulle ha förfallit i gruppen.
I detta sammahang är det dock mycket viktigt att notera vilket mandat gruppen fick då minister Tiilikainen tillsatte den. I det ingick inte att komma med förslag till lagändringar.
Anmärkningsvärt är att det i gruppens rapport också konstateras att åtgärdsförslagen ska utvärderas redan fr.o.m. i höst. Ifall det anses att åtgärderna inte haft tillräcklig effekt bör alla tänkbara tilläggsåtgärder granskas, inklusive eventuella lagändringar.
Med detta som bakgrund är jag faktiskt nöjd med gruppens resultat. En enhällig rapport, där också miljöorganisationerna är med, visar att det nu finns momentum att äntligen gå framåt i denna fråga. Men det kräver förstås insatser av alla parter. Bollen är nu hos ministern.