Trots detta får vi absolut inte låta rädslan ta över. Tvärtom behövs nu mångsidigt och aktivt gränsöverskridande internationellt samarbete för att på alla plan motverka extremrörelser och terrorism.
På hemmaplan har det varit tråkigt att följa med hur en av Österbottens viktigaste exportbranscher plötsligt störtdök. Jag hoppas innerligt att det är fråga om en tillfällig svacka till följd av överproduktion – eftersom päls alltjämt är starkt på mode globalt. Hemma var det glädjande att Vasa stad med smarta och hållbara exportinriktade energilösningar som tema valts till en av sex städer med vilken staten för åren 2016-2018 ingår ett tillväxtavtal.
Även denna gång var det samverkan mellan staden, näringslivet, utvecklingsbolagen och högskolorna som bar frukt. Även signalerna under energiveckan, diskussioner i riksdagen, regionens besök vid näringsministeriet i tisdags samt ministrarna Rehns och Berners färska vasabesök bekräftar att vi är på rätt väg – vilket ger oss alla kraft och energi att arbeta vidare stenhårt. Lobbningen på EU-nivå intensifieras igen under april månad då en hel del nyckelpersoner från Bryssel besöker såväl Umeå som Vasa.
Att göra Kvarkenregionen till norra Europas kunskapscentrum med fokus på innovativ industriell verksamhet ligger helt rätt i tiden med tanke på hur mycket olika nordiska företag har att erbjuda resten av världen. Detta fick undertecknad än en gång bekräftat i samband med ekonomiutskottets resa till Meksiko och Kuba. I Meksiko är i synnerhet energi-, telekom- och utbildningsreformerma oerhört intressanta för bl.a. Wärtsilä, Nokia och finländska pedagoger. Otaliga miljarder skall investeras under de kommande åren i ett land med över 120 miljoner invånare.
Samma potential finns inte på kort eller medellång sikt i Kuba – även om det gäller att hålla sig framme och skapa kontakter med tanke på framtiden. Jag minns särskilt en diskussion med en företagare som berättade hur det för honom är förbjudet att själv välja sina anställda samt att utbetalningen av lön sker på så sätt att han själv betalar 400 € åt staten – som i sin tur betalar 80 € åt arbetaren i fråga. Det kommunistiska partiet ännu har en hel del näringlivsbefrämjande arbete framför sig.
En fråga som dagligen förföljer mig och ständigt sitter i bakhuvudet är försvarandet och utvecklandet av vårt centralsjukhus. Under de senaste månaderna har stämningarna och förståelsen på riksplanet varit riktigt god – men nu upplever jag att vi pga. av passivitet bland lokala beslutsfattare håller på att försvaga våra positioner rejält. I alla sammanhang jag haft möjlighet att tala med eller lyssna till såväl tjänstemän som minister Rehula har man betonat vikten av lokal aktivitet. Kring t.ex. Karleby bildade man för fyra månader sedan med anledning av vårdreformen en ny gemensam samkommun – och redan nu har man kunnat presentera en helt ny servicestruktur och –modell. Vi har alla möjligheter att utveckla vårt gemensamma Vasa centralsjukhus – men då gäller det för såväl tjänstemän som politiker att illa kvickt höja blicken från den egna kommunens gränser.
