Ordförandeval

01.04.2016 kl. 09:00
SFP kommer att välja ny partiordförande på sin partidag i Åbo i början av juni.

Carl Haglund meddelade att han inte står till förfogande längre och han har själv redogjort för sina motiv. Under hans ledning har partiet lyckats mycket väl i val. Kommunalvalet 2012 var framgångsrikt och senaste riksdagsval var ett av de bästa som SFP gjort i modern tid. SFP vann ett mandat i Nyland. Partiet gick också klart framåt i röstetal i Österbotten trots att vi tappade ett mandat här på grund av att antalet riksdagsledamöter från valkretsen minskade.

 

Haglund är en stöttepelare när det gäller att försvara landsbygden och landsbygdnäringarna. Redan som ministerspecialmedarbetare och som statssekreterare engagerade han sig starkt i frågor som rörde jord- och skogsbruk, växthusodling, pälsfarmning, fiske och andra viktiga landsbygdsnäringsfrågor. Som minister var Haglund ofta den enda av partiordförandena som stod upp för bönderna när näringen hotades av nedkärningar eller pålagor.

 

Allt tyder på att linjen med en stark landsbygdförsvarare som SFP:s partiordförande fortsätter. Den starkaste kandidaten för ordförandeposten är utan tvivel Anna-Maja Henriksson som meddelade om sin kandidatur på torsdagsförmiddagen. Anna- Maja har en gedigen erfarenhet som riksdagsledamot, minister och riksdagsgruppens ordförande. Eftersom jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med henne under en lång tid så vet jag att frågor som är viktiga för den finlandssvenska landsbygds- och kustbefolkningen alltid har hög prioritet för henne.

 

Ett ordförandeval är alltid också en form av linjeval för ett parti. Därför skulle det vara välkommet med flera ordförandekandidater. Det är svårt att föra en debatt om politiska tyngdpunkter om man är ensam kandidat. En del debattörer och också redaktörer har bland annat hävdat att SFP gått högerut under de två senaste partiordförandenas tid. Om det är så kan man diskutera men den förda politiken har åtminstone tilltalat väljarna. Måttstocken finns och det är valresultaten. Nu kommer den nya ordföranden att också få ett helt nytt partiprogram som ska fastställas på partidagen som rättesnöre

 

För SFP står partiprogrammet alltid som ideologisk grund. Partiprogrammet står för den officiella linjedragningen och vi politker har det som rättesnöre. Skillnaden mellan partiordföranden kommer från deras profileringar. De kan välja att lyfta fram olika aspekter ut programmet. Anna-Maja Henriksson har en socialliberal profil och därmed kommer den politiken säkert att vara synligare i framtiden.  Hon är rätt person att föra SFP till nya valsegrar och in i nästa regering!

Mats Nylund

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50