Carl Haglund meddelade att han inte står till förfogande längre och han har själv redogjort för sina motiv. Under hans ledning har partiet lyckats mycket väl i val. Kommunalvalet 2012 var framgångsrikt och senaste riksdagsval var ett av de bästa som SFP gjort i modern tid. SFP vann ett mandat i Nyland. Partiet gick också klart framåt i röstetal i Österbotten trots att vi tappade ett mandat här på grund av att antalet riksdagsledamöter från valkretsen minskade.

Haglund är en stöttepelare när det gäller att försvara landsbygden och landsbygdnäringarna. Redan som ministerspecialmedarbetare och som statssekreterare engagerade han sig starkt i frågor som rörde jord- och skogsbruk, växthusodling, pälsfarmning, fiske och andra viktiga landsbygdsnäringsfrågor. Som minister var Haglund ofta den enda av partiordförandena som stod upp för bönderna när näringen hotades av nedkärningar eller pålagor.

Allt tyder på att linjen med en stark landsbygdförsvarare som SFP:s partiordförande fortsätter. Den starkaste kandidaten för ordförandeposten är utan tvivel Anna-Maja Henriksson som meddelade om sin kandidatur på torsdagsförmiddagen. Anna- Maja har en gedigen erfarenhet som riksdagsledamot, minister och riksdagsgruppens ordförande. Eftersom jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med henne under en lång tid så vet jag att frågor som är viktiga för den finlandssvenska landsbygds- och kustbefolkningen alltid har hög prioritet för henne.

Ett ordförandeval är alltid också en form av linjeval för ett parti. Därför skulle det vara välkommet med flera ordförandekandidater. Det är svårt att föra en debatt om politiska tyngdpunkter om man är ensam kandidat. En del debattörer och också redaktörer har bland annat hävdat att SFP gått högerut under de två senaste partiordförandenas tid. Om det är så kan man diskutera men den förda politiken har åtminstone tilltalat väljarna. Måttstocken finns och det är valresultaten. Nu kommer den nya ordföranden att också få ett helt nytt partiprogram som ska fastställas på partidagen som rättesnöre

För SFP står partiprogrammet alltid som ideologisk grund. Partiprogrammet står för den officiella linjedragningen och vi politker har det som rättesnöre. Skillnaden mellan partiordföranden kommer från deras profileringar. De kan välja att lyfta fram olika aspekter ut programmet. Anna-Maja Henriksson har en socialliberal profil och därmed kommer den politiken säkert att vara synligare i framtiden.  Hon är rätt person att föra SFP till nya valsegrar och in i nästa regering!