Rasera inte utbildningen

18.03.2016 kl. 09:52
1932 interpellerade SFP om alkohollagen. I dag interpellerar vi om fatala regeringsbeslut som hotar försätta landet i svårbotad andlig baksmälla.

 

I dag, fredag, lämnar svenska riksdagsgruppen och den övriga opposi­tionen in sin interpellation om rege­ringens nedskärningar i utbildningen­ och studiestödet.

Det är ett historiskt ögonblick. Inte­ sedan 1932 har svenska riksdagsgruppen varit första undertecknare­ av en interpellation, vars avsikt ju är att fälla regeringen. Då, för 84 år ­sedan, ville svenska riksdags­gruppen påtala brister i den ny­stiftade alkohollagen, som efterträtt förbudslagen. I praktiken handlade det om obalansen mellan beskattningen av öl och brännvin – till ölets nackdel.

I dag interpellerar vi om fatala­ ­regeringsbeslut inom en annan sektor. Regeringens nedskärningar i utbildningen, denna vår erkända­ blå­vita kronjuvel, är så massiva att bestående spår inte kan und­vikas. Under­ valperioden 2015–2019 skärs över 1 000 miljoner euro bort från hela skalan: småbarnspedagogiken, grundläggande utbildningen, andra­ stadiet, högskolorna och vuxen­utbildningen.

Därtill kastreras självaste Finlands Akademi liksom Tekes, vilket drabbar bland annat VTT:s verksamhet. Totalt står högskolorna och forskningen för ungefär hälften av den miljard som Sipiläs regering vill ­spara. Samma regering som i sitt program från maj 2015 sjunger ljuva­ lovsånger till utbildningen som vår framgångsfaktor.

Sjunga får man gärna, men inte falskt. Just nu äter regeringen med bulimisk aptit upp det löfte om att inte skära mera i utbildningen som den gav före riksdagsvalet.

Nyligen fick vi igen veta vad nedskärningarna i universiteten betyder i praktiken. Åbo Akademi, som måste spara 7,7 miljoner euro de närmaste åren, minskar personalen med 87 personer. Vid Helsingfors Universitet är motsvarande siffra 980 och vid Aalto-universitetet­ 190. Och så vidare.

Responsen låter inte vänta på sig. Den 13 mars publicerade Helsingin Sanomat en stor enkät, som besvarats av 932 professorer vid landets universitet. Bara åtta procent ansåg att regeringens universitetspolitik varit lyckad.

Den senaste attacken mot bildningen­ gäller studiestödet. Utredningsman Roope Uusitalos rapport är än så länge bara ett förslag. Men eftersom regeringen vill spara 70 miljoner euro i studiestödet på kort sikt och 150 miljoner på längre sikt är radikala förslag nog att vänta.

Uusitalo vill sänka studie­penningen från 336 euro till 250, minska antalet stödmånader och klart öka studielånets andel av det totala studiestödet. Tillåt en fråga: Av vilken annan befolkningsgrupp kan man såga bort 26 procent av utkomsten så där bara?

För mig personligen är studie­stödet en känslig sak. Hösten 1991, som styrelseordförande för Åbo Akademis Studentkår, kämpade jag för den studiestödreform som ­sedan kom följande år. Som kultur­minister 2007–2011, med ansvar också för studie­stödsfrågorna, var jag med om att höja studiepenningen med 15 procent och inkomst­gränsen med 30 procent. Grunden lades för att indexbinda studiepenningen, vilket skedde 2014.

Nu slängs allt detta arbete i sop­tunnan. Det känns bittert.

Det känns knappast bra heller för regeringen ifall nedskärningar­ i studie­stödet sparkar bakut i form av längre studietider. Det blir lätt ­konsekvensen ifall studenterna­ tvingas jobba mer vid sidan av ­studierna för att kompensera den sänkta­ grundutkomsten.

Den ökade tyngdpunkten på studie­lånet kan i sin tur skapa en större ekonomisk ojämlikhet mellan­ dem som klarar sig utan lån och dem som inte gör det. Är det inte just ­lika möjligheter till utbildning vi brukar skryta med som en del av vår välfärdsmodell?

Missförstå inte: Behovet att spara i statsutgifterna förnekar jag inga­lunda. Har man över 100 miljarder­ i statslån, betalar 3 000 euro per ­minut i räntor för den och har ­Europas näst sämsta (efter Grekland) tillväxtutsikter så måste såklart tuffa beslut fattas.

Men skolan, utbildningen, forskningen, kunnandet? Principen att varendaste kotte, oavsett social­ ­bakgrund, kan gå från dagis till doktor? Att utbildning är det bästa sättet att förändra världen? Är det inte tron på just allt detta som lyft ­denna nation?

Det fanns en tid när man kallade Finland för Europas Japan. Nu undrar jag vilken kaukasisk krukbasar man snart börjar pejla oss emot

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Aktualitetsdebatt om EU:s långsiktiga budgetramar

Mats Löfström, 9.5.2018
09.05.2018 kl. 15:03

Interpellation om arbetsvillkoren för ung

Svenska riksdagsgruppen, gruppordförande Thomas Blomqvist
08.05.2018 kl. 15:00

Statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna 2019 - 2022.

Anna-Maja Henriksson, gruppanförande 17.4.2018
17.04.2018 kl. 14:52

INTERPELLATIONSDEBATT OM UTBILDNINGEN 28.2.2018

Gruppanförande, Mikaela Nylander, Svenska riksdagsgruppen
28.02.2018 kl. 15:04

Remissdebatt om spaningslagarna 20.2.2018

Gruppanförande, Thomas Blomqvist,
20.02.2018 kl. 15:00

Riksmötet 2018, öppningsdebatt 14.2.2018

Gruppanförande, Anna-Maja Henriksson, Svenska riksdagsgruppen
14.02.2018 kl. 15:00

Responsdebatt om budgeten 13.12.2017

Gruppanförande, Mats Nylund, Svenska riksdagsgruppen
13.12.2017 kl. 12:45