Vi vill alltså fälla regeringen p.g.a. den undermåligt skötta utbildningspolitiken. Det har hunnit gå 84 år sedan Svenska Folkpartiet senast var första undertecknare av en interpellation i riksdagen. Då handlade det om alkoholpolitiken och framförallt ölpriset. Nu är vi ute i ett mycket allvarligare ärende.
Regeringen planerar skära i utbildningens finansiering med hela 500 miljoner euro under 4 år. Följderna av dessa sparåtgärder kan bli katastrofala. Nyckeln till Finlands framgång har länge varit en kvalitativ utbildning inklusive satsning på forskning och innovationer. En välutbildad befolkning har varit vårt trumfkort. Det borde det också vara framöver. Det behövs en fortsatt satsning på kunskaps-Finland, enbart ett samhällsfördrag räcker inte. Men regeringen ser ut att välja en annan väg.
Helsinging Sanomat publicerade senaste söndag (13.3) resultatet av en förfrågan de gjort bland Finlands universitets professorer. Hela 932 personer svarade på förfrågan. I undersökningen kom det fram att cirka 90 % av de som svarat ansåg att regeringens utbildningspolitik helt eller delvis misslyckats. Regeringen får med andra ord underkänt av professorerna. Samtidigt bekräftas vår syn att regeringen är på helt fel väg. Vår interpellation kunde inte komma mera lägligt. Det finns ännu möjlighet för regeringen att ändra sin politik, byta riktning och ta tillbaka nedskärningarna. Månget jobb inom unviversitets- och högskolesektorn skulle alltså ännu gå att rädda, blott regeringen skulle lyssna.
Och som om det inte redan vore tillräckligt, planerar regeringen som känt också förändringar i studiestödet. I professor Roope Uusitalos rapport om studiestödssystemet föreslås en kraftig nedskärning av högskolestuderandenas studiestöd samtidigt som kraven på framsteg i studierna bli strängare. Man vill med andra ord, att våra studerande skall bli färdiga snabbare och att de därtill skall finansiera allt mera av sina studier med lån. Det handlar dessvärre om mycket piska och väldigt lite morot. Att skära studiepenningen med hela 28 procent skulle naturligtvis inverka negativt på de studerandes vardag.
Den modell som Uusitalo föreslår skulle försätta våra ungdomar i en mycket ojämlik situation. Möjligheten att skaffa sig en utbildning ska inte vara beroende av föräldrarnas socioekonomiska bakgrund! Vi måste eftersträva jämlika möjligheter för våra unga, istället för att öka klyftorna mellan dem. Också här har regeringen möjlighet att backa.
Men det finns alltså en uppenbar risk för att regeringen väljer att underlätta statens egen lånebörda genom att tvinga de unga att skuldsätta sig allt mer. Inför riksdagsvalet lät det annorlunda. Då bedyrade såväl Samlingspartiet som Centern att man inte skulle spara mera på utbildningen eller skära i studiestödet. Jag frågar mig, var är väljarens konsumentskydd?
