Attacken mot universiteten och studenterna

16.03.2016 kl. 10:51
I dag tisdag lämnar Svenska riksdagsgruppen och den övriga oppositionen in sin interpellation om regeringens nedskärningar i utbildningen och studiestödet.

Det är ett historiskt ögonblick. Inte sedan 1932 har Svenska riksdagsgruppen varit första undertecknare av en interpellation, vars avsikt ju är att fälla regeringen. Då, för 84 år sedan, ville Svenska riksdagsgruppen påtala brister i den nystiftade alkohollagen, som efterträtt förbudslagen. I praktiken handlade det om obalansen mellan beskattningen av öl och brännvin – till ölets nackdel.

I dag interpellerar vi om sådana fatala regeringsbeslut, som hotar försätta hela nationen i en svårbotad andlig baksmälla. Regeringens nedskärningar i utbildningen, denna vår erkända blåvita kronjuvel, är så massiva att bestående spår inte kan undvikas. Under valperioden 2015–19 skärs över 1 000 miljoner euro bort från hela skalan: småbarnspedagogiken, grundläggande utbildningen, andra stadiet, högskolorna och vuxenutbildningen.

Därtill kastreras självaste Finlands Akademi liksom Tekes, vilket drabbar bland annat VTT:s verksamhet. Totalt står högskolorna och forskningen för ungefär hälften av den miljard, som regeringen Sipilä vill spara. Samma regering, som i sitt program från maj 2015 sjunger ljuva lovsånger till utbildningen som vår framgångsfaktor. Sjunga får man gärna, men inte falskt. Just nu äter regeringen med bulimisk aptit upp Utbildningslöftet före riksdagsvalet att inte mera skära i utbildningen.

Förra veckan fick vi igen veta vad nedskärningarna i universiteten betyder i praktiken. Åbo Akademi, som måste spara 7,7 miljoner euro de närmaste åren, minskar personalen med 87 personer. I Helsingfors Universitet är motsvarande siffra 980 och vid Aalto-universitetet 190. Och så vidare. Responsen låter inte vänta på sig. I söndags publicerade HS en stor enkät som besvarats av 932 professorer vid landets universitet. Bara åtta (8) procent ansåg att regeringens universitetspolitik varit lyckad.

Den senaste attacken mot bildningen gäller studiestödet. Utredningsman Roope Uusitalos rapport är än så länge bara ett förslag. Men eftersom regeringen vill spara 70 miljoner euro i studiestödet på kort sikt och 150 miljoner på längre sikt är radikala förslag nog att vänta. Uusitalo vill sänka studiepenningen från 336 euro till 250, minska antalet stödmånader och klart öka studielånets andel av det totala studiestödet. Tillåt en fråga: av vilken annan befolkningsgrupp kan man såga bort 26 procent av utkomsten sådär bara?

För mig personligen är studiestödet en känslig sak. Hösten 1991, som styrelseordförande för Åbo Akademis studentkår, kämpade jag för den studiestödreform, som sedan kom följande år. Som kulturminister med ansvar också för studiestödsfrågorna 2007–11 var jag med om att höja studiepenningen med 15 procent och inkomstgränsen med 30 procent. Grunden lades för att indexbinda studiepenningen, vilket skedde 2014.
Nu slängs allt detta arbete i soptunnan. Det känns bittert.

Det känns knappast bra heller för regeringen ifall nedskärningar i studiestödet sparkar bakut i form av längre studietider. Det blir lätt konsekvensen ifall studenterna tvingas jobba mer vid sidan av studierna för att kompensera den sänkta grundutkomsten. Den ökade tyngdpunkten på studielånet kan i sin tur skapa en större ekonomisk ojämlikhet mellan dem som klarar sig utan lån och de, som inte gör det. Är inte just lika möjligheter till utbildning vi brukar skryta med som en del av vår välfärdsmodell?

Missförstå inte: behovet att spara i statsutgifterna förnekar jag ingalunda. Har man över 100 miljarder i statslån, betalar 3 000 euro per minut i räntor för den och har Europas nästsämsta (efter Grekland) tillväxtutsikter så måste såklart tuffa beslut fattas. Men skolan, utbildningen, forskningen, kunnandet? Principen att varendaste kotte, oavsett sin social bakgrund, kan gå från dagis till doktor? Att utbildning är det bästa sättet att förändra världen? Är det inte tron på just allt detta som lyft denna nation?


Det fanns en tid när man kallade Finland för Europas Japan. Nu undrar jag vilken kaukasisk krukbasar man snart börjar pejla oss emot?

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00