Attacken mot universiteten och studenterna

16.03.2016 kl. 10:51
I dag tisdag lämnar Svenska riksdagsgruppen och den övriga oppositionen in sin interpellation om regeringens nedskärningar i utbildningen och studiestödet.

Det är ett historiskt ögonblick. Inte sedan 1932 har Svenska riksdagsgruppen varit första undertecknare av en interpellation, vars avsikt ju är att fälla regeringen. Då, för 84 år sedan, ville Svenska riksdagsgruppen påtala brister i den nystiftade alkohollagen, som efterträtt förbudslagen. I praktiken handlade det om obalansen mellan beskattningen av öl och brännvin – till ölets nackdel.

I dag interpellerar vi om sådana fatala regeringsbeslut, som hotar försätta hela nationen i en svårbotad andlig baksmälla. Regeringens nedskärningar i utbildningen, denna vår erkända blåvita kronjuvel, är så massiva att bestående spår inte kan undvikas. Under valperioden 2015–19 skärs över 1 000 miljoner euro bort från hela skalan: småbarnspedagogiken, grundläggande utbildningen, andra stadiet, högskolorna och vuxenutbildningen.

Därtill kastreras självaste Finlands Akademi liksom Tekes, vilket drabbar bland annat VTT:s verksamhet. Totalt står högskolorna och forskningen för ungefär hälften av den miljard, som regeringen Sipilä vill spara. Samma regering, som i sitt program från maj 2015 sjunger ljuva lovsånger till utbildningen som vår framgångsfaktor. Sjunga får man gärna, men inte falskt. Just nu äter regeringen med bulimisk aptit upp Utbildningslöftet före riksdagsvalet att inte mera skära i utbildningen.

Förra veckan fick vi igen veta vad nedskärningarna i universiteten betyder i praktiken. Åbo Akademi, som måste spara 7,7 miljoner euro de närmaste åren, minskar personalen med 87 personer. I Helsingfors Universitet är motsvarande siffra 980 och vid Aalto-universitetet 190. Och så vidare. Responsen låter inte vänta på sig. I söndags publicerade HS en stor enkät som besvarats av 932 professorer vid landets universitet. Bara åtta (8) procent ansåg att regeringens universitetspolitik varit lyckad.

Den senaste attacken mot bildningen gäller studiestödet. Utredningsman Roope Uusitalos rapport är än så länge bara ett förslag. Men eftersom regeringen vill spara 70 miljoner euro i studiestödet på kort sikt och 150 miljoner på längre sikt är radikala förslag nog att vänta. Uusitalo vill sänka studiepenningen från 336 euro till 250, minska antalet stödmånader och klart öka studielånets andel av det totala studiestödet. Tillåt en fråga: av vilken annan befolkningsgrupp kan man såga bort 26 procent av utkomsten sådär bara?

För mig personligen är studiestödet en känslig sak. Hösten 1991, som styrelseordförande för Åbo Akademis studentkår, kämpade jag för den studiestödreform, som sedan kom följande år. Som kulturminister med ansvar också för studiestödsfrågorna 2007–11 var jag med om att höja studiepenningen med 15 procent och inkomstgränsen med 30 procent. Grunden lades för att indexbinda studiepenningen, vilket skedde 2014.
Nu slängs allt detta arbete i soptunnan. Det känns bittert.

Det känns knappast bra heller för regeringen ifall nedskärningar i studiestödet sparkar bakut i form av längre studietider. Det blir lätt konsekvensen ifall studenterna tvingas jobba mer vid sidan av studierna för att kompensera den sänkta grundutkomsten. Den ökade tyngdpunkten på studielånet kan i sin tur skapa en större ekonomisk ojämlikhet mellan dem som klarar sig utan lån och de, som inte gör det. Är inte just lika möjligheter till utbildning vi brukar skryta med som en del av vår välfärdsmodell?

Missförstå inte: behovet att spara i statsutgifterna förnekar jag ingalunda. Har man över 100 miljarder i statslån, betalar 3 000 euro per minut i räntor för den och har Europas nästsämsta (efter Grekland) tillväxtutsikter så måste såklart tuffa beslut fattas. Men skolan, utbildningen, forskningen, kunnandet? Principen att varendaste kotte, oavsett sin social bakgrund, kan gå från dagis till doktor? Att utbildning är det bästa sättet att förändra världen? Är det inte tron på just allt detta som lyft denna nation?


Det fanns en tid när man kallade Finland för Europas Japan. Nu undrar jag vilken kaukasisk krukbasar man snart börjar pejla oss emot?

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10

Regeringens proposition om godkännande av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget stärker den Europeiska unionens dimension på flera sätt; öppenheten ökar, ett verktyg för medborgarpåverkan införs, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna får samma status som unionens grundfördrag. Fördraget ger utan vidare unionen de verktyg som behövs för att tackla existerande och kommande utmaningar. I fördraget slås fast att unionen skall bygga på de gemensamma värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
10.04.2008 kl. 18:30

Statsrådets trafikpolitiska redogörelse

Finland är ett geografiskt sett stort men glesbebyggt land. Hela en femtedel av invånarna bor i huvudstadsregionen, och en klar majoritet bor i tätorter och städer. Logistiskt sett är Finland en ö, eftersom den absoluta merparten av vår utrikeshandel fraktas sjövägen. Allt detta ställer stora krav på trafikförbindelserna i vårt land. Trafiklösningarna måste stöda regionernas utvecklingsmöjligheter och möjligheten att bo överallt i Finland, fungera så att de stöder medborgarnas vardag och sörja för näringslivets behov av transporter. Fungerande trafiksystem och en god infrastruktur är förutsättningar för allas våra dagliga liv. Arbets- och skolresor, uppköp och fritidsresor är en naturlig del av vår vardag och trafiken en naturlig del av vårt liv.
01.04.2008 kl. 13:30