Arbetsmarknadssoppa

31.03.2016 kl. 07:53
Inför riksdagsvalet för ett år sedan fick vi i alla partiledardebatter höra om Juha Sipiläs storslagna planer på ett konkurrenskraftsavtal. Jag var redan då skeptisk till statsministerns möjligheter att lyckas enligt den presenterade modellen och mitt tvivel har tyvärr visat sig vara befogat

Det kan i detta skede inte ha undgått någon att förhandlingarna med sina många faser har varit svåra, och i skrivande stund är avtalets öde öppet.
Det här beror främst på förändringsmotståndet från arbetsmarknadsparternas sida, men tyvärr har regeringens approach inte heller blivit någon framgång och den senaste tiden har arbetsmarknaden framstått som riktigt tjock och inte speciellt väldoftande soppa.

Icke-tillit. Brist på förtroende är grundproblemet på vår arbetsmarknad. Vi har för många strejker, för styv lönebildning och dessutom en regering som uppmuntrar till förhandling genom att hota med lagstiftning som visat sig vara orealistisk. I sak anser jag att vi riksdagsledamöter bör kunna stifta lagar med det mandat vi fått av folket. Lönebildningen hör dock inte till vår kompetens. Dit hör däremot exempelvis frågan om hur allmänbindande våra kollektivavtal är eller vilka följderna blir av illegala strejker.
Akava och FTFC har under det gångna halvåret haft en mycket konstruktiv hållning till nödvändigheten i att förnya vår arbetsmarknad. Inom FFC håller däremot många krampaktigt fast vid att förändringarna ska vara små, och framför allt tycks man vara mån om att hålla makten kvar vid Hagnäs torg. Motståndet är speciellt starkt vad beträffar de lokala avtalen. Exempelvis i vårt västra grannland är lokala avtal vardag och man söker lösningar som anpassas till olika branschers, regioners eller företags behov. Detta tillvägagångssätt har bidragit till betydligt färre uppsägningar och samarbetsförhandlingar än hos oss här i Finland.

Dövöra. Företagarna i Finland har för sin del aktivt efterlyst just den flexibilitet som de lokala avtalen för med sig. Företagarna har dock inte varit med vid förhandlingsborden och den bräckliga uppgörelsen ser ut därefter. Det paradoxala är faktumet att det är just de små och medelstora företagen som har skapat arbetstillfällen sedan den stora ekonomiska nedgången år 2009. Trots det vill man inte lyssna på dem som troligen har de bästa förutsättningarna att skapa nya jobb även framöver. I grunden handlar regeringens åtgärder samt arbetsmarknadsavtalet om att få upp sysselsättningsgraden i vårt land.


Hur denna långdans ska sluta återstår att se. Risken finns att den i slutändan betyder en sänkt köpkraft i form av lägre löner och höjda skatter. Det här lär åtminstone inte skapa någon större dynamik i vår ekonomi på kort sikt. Det är dock i positiv mening värt att notera uppgörelsen om att de exportberoende branscherna i framtiden lägger ribban för lönebildningen.
I grunden är det vår just den finländska förhandlingsmodellen i kombination med vår strejkkultur som utgör de riktigt stora utmaningarna. De här frågorna lär konkurrenskraftsavtalet inte lösa, hur det än går i den segdragna kampen mellan arbetstagarna och arbetsgivarna. För regeringens del framstår situationen i nuläget främst som en operation med syftet att rädda ansiktet. Ursprungligen var avsikterna och målen med konkurrenskraftsavtalet betydligt ädlare.

 

Carl Haglund

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00