Det är den största bondedemonstrationen sedan 1999. Producentorganisationerna SLC och MTK står för arrangemangen men initiativet har kommit direkt från fältet. Krisen är djup och situationen är minst sagt kritisk. För många jordbrukare handlar det inte bara om att lönen för deras arbete uteblivit. Det finns många gårdar som gör ett förlustresultat som en följd av de oerhört låga producentpriserna och sjunkande och framskjutna stödbetalningar.
Inför demonstrationen har det förekommit en förekommit en del frågor både om det kloka i att demonstrera nu när arbetsmarknadsorganisationerna förhandlar om samhällsfördrag som ska förlänga arbetstiden och i praktiken sänka lönerna något via högre avgifter och minskad semesterpenning. För jordbrukets del talar vi ändå om en helt annan nivå på sänkt inkomstnivå. För hela sektorn säger forskningsinstitutet Luke att jordbruksinkomsten 2015 har sjunkit med 40 procent och för många gårdar är driften alltså olönsam.
Konsekvenserna av EU:s handelsbojkott mot Ryssland och de motsanktioner som följt dem har tyvärr landat i famnen på jordbrukarkåren. Det må vara hur befogat som helst att markera att EU inte omfattar Rysslands militära angrepp på Ukraina och annekteringen av Krim men slutresultatet får inte vara att en yrkeskår, bönderna, ensamma ska stå för hela notan. Jordbrukarkåren kräver att EU:s jordbruksministrar på sitt möte den inkommande veckan ska komma med ett nytt krispaket och fördela bördan rättvisare än idag.
Handeln med det två stora kedjorna i spetsen har också ett betydande ansvar för den uppkomna situationen. Den så kallade ”halpuuttaminen”-kampanjen som S-kedjan startade för ett år sedan har utan minsta tvivel sänkt producentpriserna. Med ett år bakom oss har vi nu facit. Trots att man både då kampanjen startade och nu hävdar att prissänkningarna tas från handelns egna marginaler talar boksluten ett annat språk. Handelns omsättning har visserligen minskat något men vinsterna har ökat. Samtidigt har inkomsterna i jordbruksledet minskat kraftigt.
Vi har alltså en situation där de finländska bönderna producerar världens bästa mat mätt i renhet, kvalitet och smak men får dumpningspriser för det. Det kommer inte att gå i längden. Samtidigt så plågas jordbrukarkåren av nitiska granskningar där små obetydliga fel, som en dags försening med att anmäla födseln av en kalv, kan bestraffas med sanktioner på tusentals euro. När landsbygdsverket Mavi inte får sina dataprogram att fungera så att jordbrukarnas stödbetalningar inte kommer i tid så ger de endast pressmeddelanden där de beklagar den uppkomna situationen. Bönderna mått är rågat. Nu måste det ske en förändring!
