Våld i närrelationer kan förebyggas

08.03.2016 kl. 08:00



I 110 år har kvinnor såsom män kunnat delta i politiska val och redan de första kvinnliga ledamöterna i Finlands riksdag såg behoven av service för utsatta kvinnor och barn

Tyvärr tog det tiotals år förrän de första hemmen för unga ensamma mödrar grundades av frivilliga kvinnor i de större städerna. Att tala om våldet i hemmen var länge tabu och ansågs vara en privat angelägenhet.

Tyvärr är våld mot kvinnor i närrelationer eller s.k. familjevåld aktuellt ännu idag för allt för många kvinnor såväl i Finland som överallt i världen. Nya undersökningar av EU:s grundrättighetsbyrå visar att över 30 % av kvinnorna upplevt våld från sin partner i Finland. Vi ligger på EU toppnivå tillsammans med Danmark och Lettland. I Danmark och Finland är tröskeln för att polisanmäla våld från sin man dessutom särskilt hög. Våld mot män har också ökat under 2000-talet, men en överväldigande majoritet (86 %) av alla offer är kvinnor.

Våld mot kvinnor betecknas som en människorättskränkning därför att kvinnor utsätts för våld just för att de är kvinnor och befinner sig i en svagare maktställning. Våldet leder till mycket lidande för de drabbade kvinnorna och deras barn. Pojkar och flickor som bevittnat våld mot sina mödrar riskerar att drabbas av dess konsekvenser även långt senare i sina liv. Våldet har även betydande ekonomiska konsekvenser. Enligt forskning från EIGE, EU:s jämställdhetsinstitution, bedöms kostnaderna för samhället som förorsakas av våld mot kvinnor för Finlands del till en miljard euro. EIGE bedömer att investering i service för att lindra skadorna för offren och bryta våldscirkeln skulle utgöra endast 3 % av kostnaderna som förorsakas av våldet i parrelationer.

I augusti förra året trädde Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den s.k. Istanbulkonventionen ikraft. Istanbulkonventionen är särskilt viktig i och med att den är det första juridiskt bindande europeiska instrumentet som förpliktigar stater att vidta åtgärder för att skydda kvinnor och flickor från våld, hjälpa offren och bestraffa gärningsmännen.

Dessutom bekräftas förpliktelsen att utrota alla former av diskriminering av kvinnor och att aktivt eftersträva verklig jämlikhet mellan män och kvinnor. En av konventionens viktigaste budskap är att kultur, religion, tradition eller så kallad heder aldrig kan betraktas som ett rättfärdigande av våld. 

Från och med början av 2015 har staten ansvaret för finansieringen av de drygt 20 skyddshemmen i landet. Det betyder att staten har ansvar för att de drygt 120 platser som finns runtom i landet har en tillräcklig och långsiktig finansiering. Behovet är ändå större, Finland behöver drygt 500 platser.  I huvudstadsregionen är skyddshemmen fullsatta och på många orter är avstånden till närmaste skyddshem alldeles för långa. Men det är viktigt att veta att man kan kontakta skyddshemmet utan remiss, kostnadsfritt idag.   Ingen skall behöva klara sig ensam eller stanna i en våldsam relation.  En dygnet runt  hjälptelefon måste med det snaraste inrättas.

Det är också viktigt är att olika personalgrupper kan identifiera familjevåld. Vi behöver utbilda personal att hjälpa ungdomar, barn och unga beväringar i jämlika relationer och jämställdhet.  Barn som upplever våld i hemmen är en speciellt utsatt grupp och måste också få hjälp och stöd.

Kvinnorna i Riksdagen har genom åren tillsammans lyft frågor som gäller kvinnors frihet och rättigheter på den politiska agendan. Fortfarande ser det ut som om dessa frågor inte prioriteras i de beslut som tas av regering och riksdag idag.  Vi får fortfarande kämpa för att kvinnor skall ha lika inflytande och lika representation.  Men frågan om att förebygga våld mot kvinnor och familjevåld är inte en fråga bara för kvinnorna. För en ändring krävs det att även män förbinder sig att arbeta för jämställdhet och mot våld mot kvinnor. Våldet mot kvinnor måste stoppas.

Regeringen bör nu bevisa att den tänker utveckla servicen och påverka attityderna genom konkreta satsningar.

 

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot

 

Eva Biaudet

Riksdagsledamot

 

Mikaela Nylander

Riksdagsledamot

 

E. Biaudet, A-M Henriksson, M.Nylander

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35