Slutet på det kalla kriget innebar en militär nedrustningsvåg i Europa. Sovjetunionen skulle snabbt uppfattas som en historisk parantes. Handeln och det kulturella utbytet mellan Europa och Ryssland skulle på nytt blomma och Ryssland skulle bli en del av väst. Det var en tid av optimism och framtidstro. Geopolitiken i Europa var över.

Nu är den på väg tillbaka samtidigt som EU står inför sin största prövning någonsin. Nationalism, EU-skepsis, globaliseringsmotstånd och främlingsfientlighet. Idéer från både ytterhögern och yttervänstern blandas och kokas nu ihop till en farlig brygd för Europas liberala demokratier.

Populismens lockande rop att med enkla lösningar lösa svåra problem är förförande i en tid då många européer känner att de traditionella partierna tappat kontakten med dem. Samtidigt är de historiska perspektiven kastade överbord. De flesta EU länders regeringar lever enbart i nuet och misslyckas med att titta bakåt och blicka framåt, vilket är nödvändigt om man ska hitta fungerande lösningar. Det här skapar ett farligt läge.

Då EU:s statschefer möts till ett toppmöte i Bryssel nu på måndag för att framförallt diskutera flyktingsituationen så är det oerhört viktigt att man nu återfår den politiska kontrollen över situationen. EU behöver enas eftersom det enbart är en gemensam europeisk lösning som kan hantera en så här enorm (och gemensam) utmaning.

Syrien står i brand. Kriget i Syrien har varit katalysatorn för flyktingvågen till Europa och den har vi misslyckats med att politiska hantera.

Alla är inte ledsna över det. De som inte vill se att EU ska lyckas gnuggar nu sina händer. Det finns de som gör det både innanför och utanför Europas gränser eftersom de ser det som jag ser, att det EU vi har idag kommer att bryta ihop om man nu inte hittar en politisk lösning på flyktingsituationen.

Nyligen kallade Grekland tillbaka sin ambassadör från Österrike. Samma vecka införde Belgien gränskontroller mot Frankrike, något som väckte ilska i Frankrike. Också Sverige och Danmark har varit i luven på varandra. Goda vänner befinner sig nu plötsligt i ordväxlingar och gräl. Det här måste sluta.

Om det finns ett land som tycker om att se ett svagt Europa är frågan om det landet kan hålla sig borta från att ytterligare blanda sig i situationen och utnyttja den ökande splittringen i Europa till dess fördel. Att bomba sjukhus i Syrien är ett enkelt sätt att öka på flyktingströmmen mot Europa och därmed också de politiska svårigheterna för EU. Storbritanniens folkomröstningen om EU ger också krafter som är emot ett enat Europa möjlighet att slå in kilar i den europeiska gemenskapen. Frågan är om och hur man kommer att utnyttja det.

Europas befolkning måste vakna och förstå vad som är på spel. Vardagen för de allra flesta i Europa lunkar på som vanligt. Men om EU:s inre marknad och Schengen skulle kollapsa eller Storbritannien lämna EU skulle det kunna få stora oanade följder. Med Europas blodiga historia vill jag undvika steg ut i det okända.

Vi behöver därför sätta saker i sina rätta perspektiv och i den rätta historiska kontexten. Det är dags för Europa att nu lyfta blicken och ta ett gemensamt ansvar för situationen.