Föregående gång jag höll tal i större päls-sammanhang var det i något andra tecken, nämligen i samband med en offentlig aktivist – demonstration på medborgartorget i Helsingfors i fjol. Det var också ett av mina första offentliga framträdanden i egenskap av riksdagsman och den första gången jag på Svenska riksdagsgruppens vägnar tog emot demonstranters budskap.
De flesta partier hade sänt en representant till tillfället, men överraskande nog var undertecknad var den enda som offentligt framförde stöd för pälsnäringen. Värdet på pälsbranschens export är som bäst närmare 1 miljard euro och dess sysselsättande effekter är betydande. Att flytta sådan verksamhet till Ryssland och Kina - vilket ett eventuellt förbud i praktiken skulle innebära – vore garanterat inget som gynnade djurens välmående heller. Något förvånad blev jag faktiskt över de massiva buropen och den hätska stämningen i luften, även om det var en trevlig upplevelse att bli eskorterad tillbaka till riskdagen av en sympatisk kvinnlig polis.
Det som förvånade mer var att de övriga partiers representanter som dök upp, aktivt flirtade med aktivisterna. Det känns inte särskilt rakryggat, om det är så att budskapet ändrar beroende på om man befinner sig i Österbotten eller Helsingfors. Jag upplever trots allt att pälsnäringen har ett relativt brett stöd bland de folkvalda, och lyfter på hatten för det utvecklingsarbete på olika plan som branschen i Finland själva går i bräschen för. Pälsbranschens betydelse för Finland beskrivs ganska väl av det faktum att det enskilda objekt med högsta försäkringsvärdet efter våra kärnkraftverk idag faktiskt torde vara pälslagret vid Saga Furs. Även om prisnivån som sattes på mink i Köpenhamn blev för låg, är det glädjande att 100 % av skinnen såldes. Vi håller tummarna och hoppas på positiva nyheter för farmarna nu när prisbilden på räv klarnar i samband med marsauktionen i Finland.
Ett litet land som Finland bör göra allt man kan för att skapa förutsättningar för de framgångsregioner och framgångsbranscher som vi ännu har. I synnerhet möjligheten till import av nya pengar – dvs. optimerande av exportnäringarnas verksamhetsförutsättningar – borde gå som en röd tråd genom all lagstiftning och beslutsfattande.
Globalt sett finns endast ett fåtal länder som i förhållande till bruttonationalprodukten och ökningen av densamma har en större offentlig sektor än Finland - bland dem Kuba och Nordkorea, dvs. inget särskilt smickrande sällskap. När det gäller utländska direktinvesteringar så är det endast Albanien som ligger sämre till än Finland här i vår del av världen. På tal om investeringar är det symptomatiskt att Sverige i denna ansökningsrunda för Connecting European Facilities enligt uppgifter ansöker om ca 500 miljoner euro medan vi ansöker om ca 60 miljoner. Finland måste helt enkelt bli bättre på att utnyttja alla de möjligheter som finns för att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Vi har alla ett ansvar att bidra till positivt tänkande och aktivt stratetiskt utvecklingsarbete. Finland har alla möjligheter att åter bli en positiv kraft att räkna med i globala sammanhang.
