Statsrådets redogörelse om Finlands utvecklingspolitik

17.02.2016 kl. 15:00



Gruppanförande, Stefan Wallin, Svenska riksdagsgruppen

Värderade talman,

 

När man läser redogörelsen är det inte svårt att hålla med de flesta formuleringar. Målet ska vara en hållbar utveckling. Med vår biståndspolitik vill vi uppnå jämställdhet och förstärka alla kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Vi vill stärka utvecklingsländernas egna förutsättningar att utveckla sin handel och ekonomi. Finland satsar på sådant utvecklingssamarbete där finländskt kunnande har en särskild betydelse.

 

En snabbsökning genom texten visar att redogörelsen kryllar av ord såsom förstärker, ökar och utvecklar. Intrycket är att redogörelsen är mycket välmenande, men vilar på lösan sand eftersom pengarna för att förverkliga allt detta saknas.

 

Om man läser redogörelsen noga hittar man i alla fall på sidan 9 den mest tongivande meningen "Under de närmaste åren blir Finland tvunget att genomföra utvecklingssamarbetet med mindre anslag och personalresurser än tidigare."

 

Svenska riksdagsgruppen har i sin alternativa budget, som presenterades i november, visat att de massiva nedskärningar som Finland under detta år genomför i biståndsbudgeten inte behöver göras, bara man prioriterar rätt. Utan att ha ökat på budgetunderskottet anvisar vi 250 miljoner euro mera än regeringen till biståndet.

 

Värderade talman,

 

Euromässigt drabbas det multilaterala utvecklingssamarbetet och det allmänna stödet för FN-organisationer mest då regeringen skär över 300 miljoner i biståndet.

 

Ändå skryter redogörelsen med hur mycket Finland samarbetar med och stöder FN-organisationer. Det är tyvärr inte trovärdigt, bästa biståndsminister.

Förra hösten presenterades uträkningar om att vi skär ned våra bidrag till FN-organisationerna med i snitt 70 procent. Siffran var så skamlöst hög att jag lät kontrollera dem på UM inför denna debatt. Kanske man på ministeriet ändå hade lyckats omallokera pengar så att siffran blivit aningen lindrigare?

Svaret var inte speciellt trösterikt. Stödet till FN-organisationerna skars de facto ned med omkring 60 procent och samtidigt väljer Finland att koncentrera stödet till bara fyra FN-organisationer: UN Women, UNICEF, UNFPA och UNDP.

Det är helt klart att vårt internationella anseende som ansvarsfull nordisk stat har fått sig en törn av detta.

 

Värderade talman,

 

Jag vill här även uttala några positiva omdömen.

I den här situationen är det i varje fall rätt att Finlands andel finansiering till de minst utvecklade länderna kvarstår på en nivå över de internationella rekommendationerna. Det är också en rätt prioritering att nästan alla Finlands bilaterala partnerländer finns bland de minst utvecklade länderna.

 

Finlands mål är också att få den privata företagsverksamheten starkare med i biståndarbetet. Det är välkommet att utvecklingsländerna dras med i det normala handelssamarbetet som stärker deras ekonomi.

Ändå måste vi se till att dessa två mål går att uppnå samtidigt. Finland har orsak att noga följa med hur företagsverksamheten möter de allra minst utvecklade ländernas behov – eftersom infrastrukturen vanligtvis är mycket sårbar i dessa länder.

 

I sig är det lätt att understöda flera av de prioritetsområden som enligt redogörelsen ska styra biståndsarbetet.

Framför allt kan vi skriva under de erfarenheter som visar att kvinnors och flickors rättigheter, ställning och möjligheter att delta förbättrar hela samhället och främjar uppnåendet av övriga utvecklingsmål. Ett viktigt prioritetsområde är att stärka demokratin och civilsamhället.

 

Värderade talman,

Till sist en viktig principiell tanke: varför skär regeringen ned på biståndet då den samtidigt – inte minst i flyktingdebatten – ideligen upprepar hur viktigt det är att satsa på förebyggande arbete, det vill säga de problemhärdar där hunger, elände och flyktingströmmar uppkommer?

Det är ju i problemhärdarna biståndspengarna kan komma till preventiv nytta.

Svenska Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50