Statsrådets redogörelse om Finlands utvecklingspolitik

17.02.2016 kl. 15:00



Gruppanförande, Stefan Wallin, Svenska riksdagsgruppen

Värderade talman,

 

När man läser redogörelsen är det inte svårt att hålla med de flesta formuleringar. Målet ska vara en hållbar utveckling. Med vår biståndspolitik vill vi uppnå jämställdhet och förstärka alla kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Vi vill stärka utvecklingsländernas egna förutsättningar att utveckla sin handel och ekonomi. Finland satsar på sådant utvecklingssamarbete där finländskt kunnande har en särskild betydelse.

 

En snabbsökning genom texten visar att redogörelsen kryllar av ord såsom förstärker, ökar och utvecklar. Intrycket är att redogörelsen är mycket välmenande, men vilar på lösan sand eftersom pengarna för att förverkliga allt detta saknas.

 

Om man läser redogörelsen noga hittar man i alla fall på sidan 9 den mest tongivande meningen "Under de närmaste åren blir Finland tvunget att genomföra utvecklingssamarbetet med mindre anslag och personalresurser än tidigare."

 

Svenska riksdagsgruppen har i sin alternativa budget, som presenterades i november, visat att de massiva nedskärningar som Finland under detta år genomför i biståndsbudgeten inte behöver göras, bara man prioriterar rätt. Utan att ha ökat på budgetunderskottet anvisar vi 250 miljoner euro mera än regeringen till biståndet.

 

Värderade talman,

 

Euromässigt drabbas det multilaterala utvecklingssamarbetet och det allmänna stödet för FN-organisationer mest då regeringen skär över 300 miljoner i biståndet.

 

Ändå skryter redogörelsen med hur mycket Finland samarbetar med och stöder FN-organisationer. Det är tyvärr inte trovärdigt, bästa biståndsminister.

Förra hösten presenterades uträkningar om att vi skär ned våra bidrag till FN-organisationerna med i snitt 70 procent. Siffran var så skamlöst hög att jag lät kontrollera dem på UM inför denna debatt. Kanske man på ministeriet ändå hade lyckats omallokera pengar så att siffran blivit aningen lindrigare?

Svaret var inte speciellt trösterikt. Stödet till FN-organisationerna skars de facto ned med omkring 60 procent och samtidigt väljer Finland att koncentrera stödet till bara fyra FN-organisationer: UN Women, UNICEF, UNFPA och UNDP.

Det är helt klart att vårt internationella anseende som ansvarsfull nordisk stat har fått sig en törn av detta.

 

Värderade talman,

 

Jag vill här även uttala några positiva omdömen.

I den här situationen är det i varje fall rätt att Finlands andel finansiering till de minst utvecklade länderna kvarstår på en nivå över de internationella rekommendationerna. Det är också en rätt prioritering att nästan alla Finlands bilaterala partnerländer finns bland de minst utvecklade länderna.

 

Finlands mål är också att få den privata företagsverksamheten starkare med i biståndarbetet. Det är välkommet att utvecklingsländerna dras med i det normala handelssamarbetet som stärker deras ekonomi.

Ändå måste vi se till att dessa två mål går att uppnå samtidigt. Finland har orsak att noga följa med hur företagsverksamheten möter de allra minst utvecklade ländernas behov – eftersom infrastrukturen vanligtvis är mycket sårbar i dessa länder.

 

I sig är det lätt att understöda flera av de prioritetsområden som enligt redogörelsen ska styra biståndsarbetet.

Framför allt kan vi skriva under de erfarenheter som visar att kvinnors och flickors rättigheter, ställning och möjligheter att delta förbättrar hela samhället och främjar uppnåendet av övriga utvecklingsmål. Ett viktigt prioritetsområde är att stärka demokratin och civilsamhället.

 

Värderade talman,

Till sist en viktig principiell tanke: varför skär regeringen ned på biståndet då den samtidigt – inte minst i flyktingdebatten – ideligen upprepar hur viktigt det är att satsa på förebyggande arbete, det vill säga de problemhärdar där hunger, elände och flyktingströmmar uppkommer?

Det är ju i problemhärdarna biståndspengarna kan komma till preventiv nytta.

Svenska Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10

Regeringens proposition om godkännande av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget stärker den Europeiska unionens dimension på flera sätt; öppenheten ökar, ett verktyg för medborgarpåverkan införs, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna får samma status som unionens grundfördrag. Fördraget ger utan vidare unionen de verktyg som behövs för att tackla existerande och kommande utmaningar. I fördraget slås fast att unionen skall bygga på de gemensamma värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
10.04.2008 kl. 18:30

Statsrådets trafikpolitiska redogörelse

Finland är ett geografiskt sett stort men glesbebyggt land. Hela en femtedel av invånarna bor i huvudstadsregionen, och en klar majoritet bor i tätorter och städer. Logistiskt sett är Finland en ö, eftersom den absoluta merparten av vår utrikeshandel fraktas sjövägen. Allt detta ställer stora krav på trafikförbindelserna i vårt land. Trafiklösningarna måste stöda regionernas utvecklingsmöjligheter och möjligheten att bo överallt i Finland, fungera så att de stöder medborgarnas vardag och sörja för näringslivets behov av transporter. Fungerande trafiksystem och en god infrastruktur är förutsättningar för allas våra dagliga liv. Arbets- och skolresor, uppköp och fritidsresor är en naturlig del av vår vardag och trafiken en naturlig del av vårt liv.
01.04.2008 kl. 13:30

Remissdebatt om statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2009-2012

Ett lands framgång beror på många saker - kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet för att ta några exempel. En annan framgångsfaktor är sysselsättningen. Det är därför som Matti Vanhanens regering gör rätt när den prioriterar sysselsättningen.
25.03.2008 kl. 12:15

Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkas verksamhet

Gruppanförande
11.03.2008 kl. 14:55

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30