Utbildningspolitik efterlyses

15.02.2016 kl. 12:46



Behovet av en tydligt formulerad utbildningspolitik är uppenbart. Sparkraven är massiva och kommer att ha förödande effekter. Regeringen talar mycket om strukturella förändringar utan att precisera vad som avses. Den offentliga debatten präglas av snävhet, det är alltid en utbildningsform i taget som diskuteras.

Då man fattar kortsiktiga beslut inom t ex småbarnspedagogiken har det i många fall långtgående verkningar senare i barnets liv. Det förs ingen seriös diskussion om utbildningspolitiken som helhet just nu. Kanske för att regeringen inte förmått att presentera utbildningspolitiska riktlinjer som kunde analyseras och diskuteras. Nedskärningar är inte utbildningspolitik.  

 

Det är lätt att vi missar de principiellt mycket stora ingrepp som görs inom utbildningssektorn just nu, sparkraven suger musten ur en lite bredare eller djupare analys. Jag vill peka på några principiellt viktiga frågor.

 

Småbarnspedagogiken borde även i Finland utvecklas och riksdagen väntar fortfarande på att det arbete som påbörjades förra perioden ska slutföras. Istället för att utveckla avvecklar regeringen. Den subjektiva rätten till dagvård begränsas, grupperna tillåts bli större och avgifterna ät tänkta att höjas utan att någon bedömning av de sammantagna effekterna har gjorts.

 

Bevisbördan överförs på de familjer som anser sig ha behov av heldagsvård trots arbetslöshet eller föräldraledigheter. Det får inte bli så att enbart barn där barnskyddet är inkopplat har rätt till heldagsvård. Så gott som alla experter, som kulturutskottet hörde då lagen behandlades, ansåg att om familjen anser att behovet finns ska detta räcka som motivering.

 

Begränsningen kommer att innebära mera byråkrati och behovsprövning. Då exempelvis föräldrarna får jobb efter arbetslöshet har barnet rätt till heldagsvård igen. Regeringen har gett barnen rätt att stanna på samma daghem. Hur många daghem har skilda grupper för barn som vårdas heldag respektive halvdag? Eller kommer daghemmen att ha halvdagsplatser som kan omvandlas till heldagsplatser ifall behoven förändras? Knappast.

 

Yrkesutbildningen behöver strukturella reformer, tyvärr föll den planerade reformen och därmed den tydliga färdkartan, förra riksdagsperioden. Nedskärningarna genomförs år 2017 medan lagstiftningen som ska styra den strukturella reformen träder ikraft först år 2018. Man kan med fog fråga sig vem som håller i taktpinnen? Vem försäkrar sig om att också dyra, små men viktiga utbildningsprogram finns kvar efter det att upprätthållarna på sina håll fattat beslut om hur nedskärningarna ska genomföras? Vem har helhetssynen?

 

Universiteten och yrkeshögskolorna famlar också i ett nedskärningsbetonat utbildningspolitiskt vakuum. Det är lätt att vara efterklok, men politiken där alltför många, alltför små sårbara enheter grundats är inte hållbar. Det har blivit alltför mycket regionalpolitik på bekostnad av en kvalitativ och hållbar utbildningspolitik.

 

Var dröjer den uttalade högskolepolitiken från regeringens sida? Vilken är vår nationella högskolepolitik? Var finns de överlappningar, den ineffektivitet och de verkliga behov av strukturella förändringar som regeringen talar om? Då nedskärningarna är som störst, ja, då är också behovet av en klart formulerad högskolepolitik som störst. Högskolornas autonomi är ingen ursäkt för en utebliven högskolepolitik.   

 

Om regeringen verkligen kommer att genomföra de förödande nedskärningarna är minimikravet att regeringen har en tydlig utbildningspolitik som styr förändringarna på ett sätt som beaktar helheter. Det är dags för regeringen att inse att varken nedskärningar eller satsningarna på regeringens spetsprojekt är samma sak som utbildningspolitik. Utbildningspolitik är visioner, principer, målsättningar, helhetstänkande, heltäckande konsekvensbedömningar och konkreta åtgärder.

 

Bristen på utbildningspolitik kommer ytterligare att förvärra de förödande effekterna av nedskärningarna. Det borde regeringen inse.   

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30