Förslaget handlar förstås om att spara pengar. Då man skär ner, brukar det svida. När man ser på minister Lindströms förslag så kan man ändå tydligt se att udden riktas mot södra och västra Finland eller de områdena där de svenskspråkiga bor.  Ministerns egna hemtrakter lämnas däremot helt ifred. Som många redan konstaterat, innebär förslaget en betydande domänförlust för svenskan. Österbottens tingsrätt, som är den enda tingsrätten på fastlandet med svenska som majoritets- och arbetsspråk, slås ihop med Mellersta Österbottens tingsrätt och majoritets- och arbetsspråket ändrar till finska. Dessutom minskar de svenskspråkigas procentuella andel i de nya tingsrätterna i hela Svenskfinland. I bland annat Språkbarometern 2012 och i Statsrådets berättelse över tillämpningen av språklagstiftningen 2013 konstateras att ju mindre andelen svenskspråkiga är inom ett område desto svårare är det att få service på svenska.

Lagmannen för Österbottens tingsrätt ser det som positivt ur en språklig synvinkel att det efter reformen inte längre finns någon tingsrätt med svenska som arbetsspråk. Lagmannen har också tidigare varit i offentligheten och då bland annat lyft fram svårigheten att rekrytera jurister med tillräckligt goda kunskaper i svenska för att fylla kompetenskraven. Efter reformen skulle åtminstone inte det bekymret vara speciellt stort.

Lagmannen för Västra Nylands tingsrätt som föreslås slås ihop med Esbo tingsrätt lyfter fram helt andra problem. Han som redan idag verkar i en tingsrätt med finska som majoritetsspråk hyser farhågor om att när de svenskspråkigas procentuella andel sjunker blir det svårare att rekrytera till exempel kanslipersonal med kunskaper i svenska. Detta kan försvåra svenskspråkiga medborgares kontakt med tingsrätten. Efter att jag har följt olika reformer under de senaste tio åren måste jag säga att jag i likhet med lagmannen i Nyland ser betydligt mera språkliga risker med reformen än vad jag ser förbättringar.

Det är att gå för långt att dra paralleller mellan vår regerings planerade tingsrättsreform och den polska regeringen som direkt ingripit i domarutnämningar och alltså har rubbat grunden för rättsstaten. Däremot kan man se att när SFP inte finns sitter i regeringen och justitieministerposten innehas av en Sannfinländare så finns det ingen politiker i regeringen som ser det som viktigt att bevaka medborgarnas språkliga rättigheter. Tvärtom kan man misstänka att en domänförlust för svenskan och Svenskfinland innebär en fjäder i hatten för Sannfinländarna. Och Samlingspartiet och Centerpartiet tiger och samtycker.