Förslaget skulle bl.a. innebära en nedläggning av tingsrätterna i Borgå, Raseborg och Karleby samt tingsplatserna i Jakobstad, Kristinestad och Kimito. Dessutom ändrar majoritetsspråket vid Österbottens tingsrätt från svenska till finska. Detta betyder att det inte längre finns en tingsrätt med svenska som majoritetsspråk på fastlandet.

- Med tanke på förverkligandet av de språkliga rättigheterna är förslaget helt oacceptabelt. Förslaget slår otroligt hårt mot hela Svenskfinland. I komplicerade juridiska frågor är det särskilt viktigt att kunna garantera medborgarna service på deras modersmål. Jag undrar om man verkligen bedömt de språkliga konsekvenserna ordentligt, säger Henriksson.

- Reformen slår med slägga mot de tvåspråkiga tingsrätterna vi har idag runt om i landet. Ju mindre den svenskspråkiga befolkningens relativa andel blir, dess svårare kommer det att vara, att i det verkliga livet trygga rätten till rättegång på det egna modersmålet. Vi talar om en fundamentalt viktig grundprincip och medborgarnas likhet inför lagen, tillägger Henriksson.

Henriksson oroar sig också för de förlängda avstånden till tingsplatserna.

- Den centerledda regeringens centraliseringspolitik tycks bara fortsätta. Det verkar inte beröra centern att landskapet Mellersta Österbotten nu blir utan egen tingsrätt. Om alla dessa tingsrätter läggs ner blir avståndet till närmaste tingsrätt allt längre för den enskilde medborgaren. Det gör att medborgarna sätts i olika ställning på grund av var de bor, säger Henriksson.

Henriksson är heller inte övertygad att de planerade tingsrättsnedläggningarna är ekonomiskt hållbara.

- De inbesparingar som nedläggningen av sju tingsrätter och 23 andra verksamhetsställen medför är en pipa snus då det kommer till att få vår statsekonomi på räls, samtidigt som förslaget slår mycket hårt mot vårt rättsväsende. Det är bra att komma ihåg att antalet tingsrätter minskades från 51 till 27 så sent som år 2010, d.v.s. bara 6 år sedan, påminner Anna-Maja Henriksson.

- Sedan anser jag nog också att det är synnerligen kortsiktig fastighetspolitik av staten att först satsa stora pengar t.ex. i Jakobstad för att bygga ett nytt fint ämbetshus med en ändamålsenlig och modern tingssal, för att sedan några år senare avskaffa tingsplatsen, avslutar Henriksson. Sånt borde bara inte få hända.

Självfallet behöver Jakobstadsregionen med sina nästan 50 000 invånare en egen tingsplats.