Medvind för bron

09.02.2016 kl. 11:08

Det rör på sig på allvar med den fasta vägförbindelsen mellan Pargas och Nagu. Vid en uppvaktning av trafikminister Anne Berner i början av november kom vi överens om att göra projektet till en fallstudie, pilotprojekt, om man så vill. Studien tas fram på axeln ministeriet, Trafikverket, landskapsförbundet, NTM-centralen och Pargas stad.

Slutresultatet kopplas sedan ihop med de förslag till nya, innovativa finansieringsmodeller för trafikinfrastruktur som ministeriet som bäst arbetar fram. Målet är klart: att kunna fatta beslut om brobygge redan under denna valperiod, alltså senast 2019. Det vore fantastiskt.

Orsaken till de nya förliga vindarna bakom broprojektet är många. Mullvadsarbetet har som känt pågått i flera år och handlat om att också för Finansministeriet göra klart att den fasta vägen på lång sikt är en bra affär för staten. De cirka 5,5 miljoner man årligen skulle spara in på uteblivna färjedriftskostnader gör att projektet automatiskt börjar betala igen sig. Med denna insikt kunde vi år 2008 i regeringens trafikpolitiska redogörelse nämna Pargas–Nagu vid namn som en lönsam, framtida investering. Men sedan kom finanskrisen – och det spirande nytänkandet lades på is. Åter var en fågel i handen bättre än tio i skogen.

En annan, viktig orsak till medvinden är att Egentliga Finlands förbund har ett enhälligt styrelsebeslut på att driva brobygget. Det fattades i slutet av 2014 och innehåller en klar tidtabell: intressebevakning 2015–16, projektering 2017–18 och bygge 2019–22. Därmed skulle bron stå klar samma år som det nuvarande kontraktet för färjetrafiken löper ut. Landskapets enhälliga vilja är såklart ett viktigt ryggstöd som ger projektet ytterligare trovärdighet.

En tredje orsak är att nya vindar blåser i trafikministeriet, för vilket minister Berner till denna del förtjänar en eloge.
Länge har våra metoder att finansiera trafikprojekt i detta land varit ganska statiska, för att inte säga fantasilösa. Nu ska det tydligen bli ändring. Visserligen vet vi ännu inte vilken palett av nya finansieringsmodeller ministeriet tänker föreslå. Vi ska ändå vara beredda på att ett förslag kan vara användaravgifter av något slag. Detta vore såklart ett principiellt avsteg från en långvarig politik, där landsvägar och broar är avgiftsfria – låt vara att avgifter framöver säkert kommer att få en större roll i den offentliga servicen överlag.

Det är också klart att trafikavgifter, som exempelvis bara skulle gälla skärgården, inte är möjliga. Om sådana planeras måste de bottna i ett helhetstänkande där exempelvis trängselavgifter i tätbebyggelsen och motorvägsvägtullar också hör till bilden. Avgiftsfrihet eller klart lägre taxor för fast bosatta skärgårdsbor låter också som en rimlig utgångspunkt
Det är bara att vänta och se vad ministeriet föreslår – och hur förslaget motiveras. Blir avgifter en skosked för att få Pargas–Nagu förbi kön av andra väntande trafikprojekt?

Helt klart är i alla händelser att bron mellan Pargas och Nagu måste byggas så snart som möjligt. Det är ett trafikekonomiskt lönsamt projekt, som har stor betydelse för Pargas och dess befolkning. Det öppnar upp Finlands kanske viktigaste rekreationsområde på ett helt nytt sätt – och därmed samtidigt blir ett nationellt intresse. Idag fraktar färjorna årligen 600 000 bilar och två miljoner passagerare mellan Pargas och Nagu. Trafiken väntas öka i framtiden. Hur mycket tid (som ju också är pengar) skulle inte bron frigöra för dessa människor? Hur mycket skulle inte skärgårdens besöksnäringar och annan företagsamhet vinna på bron? Hur mycket energi för oss politiker skulle bron inte frigöra för annan åboländsk intressebevakning när detta projekt en gång rotts i hamn?

För övrigt anser jag att Rävsundsbron är en livsnerv för hela Pargas med sin befolkning och industri. Det projektet får inte på något vis äventyras eller ställas mot något annat.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15