Nytt försök för samhällsfördraget

23.01.2016 kl. 12:10
I tisdags meddelade Finlands näringsliv EK att de är redo att göra ännu ett försök att nå ett s.k. samhällsfördrag.

Samhällsfördraget är en tänkt uppgörelse mellan löntagar- och arbetsgivarorganisationerna, understödd av regeringen, om de framtida spelreglerna på arbetsmarknaden som ska vara ambitiös nog för att på riktigt kunna stärka landets konkurrenskraft.

 

Fackförbunden Akava och STTK meddelade omedelbart att de kommer till förhandlingsbordet. Det sista fackförbundet FFC meddelade senare på dagen att de också är intresserade av nya förhandlingar. Det är bra.

 

Jag var överraskad då förhandlingarna om fördraget havererade i höstas. I ett samtal i slutet av oktober med STTK:s ordförande Antti Palola var han så positiv att jag uppfattade att allt var så gott som klappat och klart. Palola sa då att uppgörelsen om samhällsfördraget kommer innebära en minimal lönehöjning för arbetstagarna under 2016, inga lönehöjningar 2017 samt lokala avtal i utbyte mot att regeringens s.k. ”tvångslagar” dras tillbaka.

 

För mig lät detta som en rimlig kompromiss där alla fått något och alla gett något, men som sammantaget kunde vara ambitiöst nog för att på allvar kunde höja konkurrenskraften. Två veckor efter samtalet med Palola havererade dock förhandlingarna abrupt och oväntat. Det är ändå troligt att en ny överenskommelse kommer vara snarlik den som senast föll.

 

Cynikerna muttrar redan att varför skulle det bli något den här gången då det varit så nära förr men alltid fallit. Jag tror, och hoppas, att den här gången är annorlunda eftersom allmänhetens förväntningar nu är så höga att dessa parter ska kunna sätta sig ner och komma överens i ett för Finland allvarligt ekonomiskt läge.

 

Det finns dock två problematiska faktorer. Det första är prestige, det andra opportunistiska partipolitiska rävspel. Flera av de inblandade i arbetsmarknadsdiskussionerna har tydliga kopplingar till vissa riksdagspartier där ena sitter i regering och andra i opposition. Det är viktigt att arbetsmarknadsparterna är storsinta nog och låter den politiska debatten föras i riksdagen och inte i arbetsmarknadsförhandlingarna. För om man också ser arbetsmarknadsförhandlingarna som ett schackbord där man positionerar sig inför nästa riksdagsval är vi alla illa ute. Vi har helt enkelt inte råd att vänta tre och ett halvt år innan vi gör ett nytt försök eftersom dagens globaliserade värld snurrar på oavsett om Finland är med eller inte. Små länder som Finland och Sverige klarar sig inte i den globala konkurrensen om vi inte fokuserar och samarbetar tillsammans.

Just därför behöver prestige och partipolitik nu läggas åt sidan i förhandlingarna.

 

För 14 år sedan var det alltid frågan vilken arbetsmarknadskonflikt som först skulle landa på riksförlikningsmannens bord. En med sjömansunionen som part, eller en med stuvarnas fackförbund AKT som part. Sjömansunionen och Finlands redare har sedermera hittat varandra eftersom man tillsammans gjorde en omvärldsanalys som visade att ingen av parterna gynnas långsiktigt av en konflikt. Jag lyfter på hatten åt sjömansunionen och Finlands redare för detta. Det här är något resten av Finland behöver ta lärdom av. Samarbete är vägen framåt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00