Att skära i utbildningen är att såga sig i benet

20.01.2016 kl. 10:22
Staten sviker sina egna löften. Den indexjustering av statsanslagen, med vilken staten sålde den nya universitetslagen till universiteten, spolas ned. Bara denna blåsning kostar universiteten 24,2 miljoner euro i år.

”Det finländska välfärdssamhället grundar sig på en hög utbildningsnivå, fungerande småbarnspedagogiska tjänster och en avgiftsfri utbildning av hög kvalitet.” (…)
”Den finländska vetenskapens internationella nivå och kunskaps- och kompetensgrund stärks samt samhällsekonomins innovationskraft ökar.”

Visst, vackra ord. Bara att hålla med. Men pennan måtte ha darrat i handen på skribenten till denna text i förslaget till statsbudget 2016. Bara några sidor längre fram slås nämligen fast hur regeringen Sipilä skär i bildningssektorn, denna välfärdsmotor. Listan är lång. Begränsningar av den subjektiva dagvårdsrätten, större gruppstorlekar samt terminsavgifter i den högre utbildningen för icke-EES-studerande är vad de fagra texterna betyder i praktiken. För att inte tala om nedskärningarna, hundratals miljoner under valperioden, i högskolebudgeten. De är rena giftet.

Samtidigt sviker staten sina egna löften. Den indexjustering av statsanslagen, med vilken staten sålde den nya universitetslagen till universiteten, spolas ned. Bara denna blåsning kostar universiteten 24,2 miljoner euro i år.

I dag vet vi vad slakten av universitetsbudgeten betyder i praktiken. Åbo Akademi tvingas spara 7,7 miljoner åren 2016–17 och samarbetsförhandlingarna drar, av förståeliga skäl, ut på tiden.
Helsingfors Universitet förlorar förutom den allmänna nedskärningen också sin apotekskompensation. Samarbetsförhandlingarna med 1 300 anställda resulterar sannolikt i sparken för flera hundra, de flesta av dem med högre utbildning. I måndags fick vi veta att Aalto-universitetet säger upp nästan 200.

En inte helt liten paradox: Samma statsmakt som finansierar högre utbildning och forskning och uppställer tuffa examensmål tvingar medvetet fram massuppsägningar av högt utbildade – som ökar den akademiska arbetslösheten! De akademiska arbetslösa som av förståeliga skäl flyttar utomlands efter jobb bidrar för sin del till den hjärnflykt, som vårt land inte heller vinner på.

Så klart inser alla att regeringen är illa klämd av det ekonomiska läget och tillväxtprognoser, som vägrar lyfta. Ovanpå statsskulden på 100 miljarder euro tvingas staten låna över 5 miljarder till i år. Bara i räntor kostar statskulden 3 000 euro – per minut! Då det gäller att skära ned finns det bara dåliga och riktigt dåliga alternativ. Just därför måste regeringen hålla huvudet särskilt kallt: vilka är de strategiska områden vi helt enkelt inte har råd att åderlåta – med tanke på framtiden? Det är inte svårt att inringa utbildningen, från dagis till doktor, som ett sådant område.

Finlands skola är – än så länge – bland de bästa i världen. Därför ska vi utveckla den, inte avveckla, vilket något dramatiskt uttryckt blir följden om regeringens nedskärningsplaner verkställs fullt ut i fyra år. En bred och djup allmänbildning, mångsidiga språkkunskaper och sociala färdigheter är livsviktiga för medborgarnas och landets framgång. Våra universitet och högskolor tävlar i hård global konkurrens. Det kräver profilering, samverkan med det övriga samhället, internationell öppenhet och hög kvalitet. Forskning och innovationer för med sig såväl intellektuellt som ekonomiskt mervärde. Utan högkvalitativ forskning stannar utvecklingen i Finland.

Under recessionen på 1990-talet förstod man långt att skona kunskapssatsningarna från nedskärningar. Det var klokt, det borde vi hålla i minnet också nu. Men minnet tycks vara kort. Hellre sågar man sig själv i benet.
Summa summarum: Nedskärningarna inom utbildningssektorn som nu verkställs utgör ett reellt hot mot undervisningens och forskningens kvalitet. Detta äventyrar på sikt landets konkurrenskraft, möjligheterna till tillväxt och därmed ett välbehövligt uppsving inom ekonomin och sysselsättningen i vårt land. För Finland är satsningen i humankapital livsviktig för landets välmående både, i kortare och längre perspektiv. Inför riksdagsvalet för ett knappt år sedan gavs yviga löften om att utbildningen skulle skonas i det nödvändiga spartalkot. Dessvärre visar regeringens linje att de löftena saknade täckning i den politik man för.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00