Att skära i utbildningen är att såga sig i benet

20.01.2016 kl. 10:22
Staten sviker sina egna löften. Den indexjustering av statsanslagen, med vilken staten sålde den nya universitetslagen till universiteten, spolas ned. Bara denna blåsning kostar universiteten 24,2 miljoner euro i år.

”Det finländska välfärdssamhället grundar sig på en hög utbildningsnivå, fungerande småbarnspedagogiska tjänster och en avgiftsfri utbildning av hög kvalitet.” (…)
”Den finländska vetenskapens internationella nivå och kunskaps- och kompetensgrund stärks samt samhällsekonomins innovationskraft ökar.”

Visst, vackra ord. Bara att hålla med. Men pennan måtte ha darrat i handen på skribenten till denna text i förslaget till statsbudget 2016. Bara några sidor längre fram slås nämligen fast hur regeringen Sipilä skär i bildningssektorn, denna välfärdsmotor. Listan är lång. Begränsningar av den subjektiva dagvårdsrätten, större gruppstorlekar samt terminsavgifter i den högre utbildningen för icke-EES-studerande är vad de fagra texterna betyder i praktiken. För att inte tala om nedskärningarna, hundratals miljoner under valperioden, i högskolebudgeten. De är rena giftet.

Samtidigt sviker staten sina egna löften. Den indexjustering av statsanslagen, med vilken staten sålde den nya universitetslagen till universiteten, spolas ned. Bara denna blåsning kostar universiteten 24,2 miljoner euro i år.

I dag vet vi vad slakten av universitetsbudgeten betyder i praktiken. Åbo Akademi tvingas spara 7,7 miljoner åren 2016–17 och samarbetsförhandlingarna drar, av förståeliga skäl, ut på tiden.
Helsingfors Universitet förlorar förutom den allmänna nedskärningen också sin apotekskompensation. Samarbetsförhandlingarna med 1 300 anställda resulterar sannolikt i sparken för flera hundra, de flesta av dem med högre utbildning. I måndags fick vi veta att Aalto-universitetet säger upp nästan 200.

En inte helt liten paradox: Samma statsmakt som finansierar högre utbildning och forskning och uppställer tuffa examensmål tvingar medvetet fram massuppsägningar av högt utbildade – som ökar den akademiska arbetslösheten! De akademiska arbetslösa som av förståeliga skäl flyttar utomlands efter jobb bidrar för sin del till den hjärnflykt, som vårt land inte heller vinner på.

Så klart inser alla att regeringen är illa klämd av det ekonomiska läget och tillväxtprognoser, som vägrar lyfta. Ovanpå statsskulden på 100 miljarder euro tvingas staten låna över 5 miljarder till i år. Bara i räntor kostar statskulden 3 000 euro – per minut! Då det gäller att skära ned finns det bara dåliga och riktigt dåliga alternativ. Just därför måste regeringen hålla huvudet särskilt kallt: vilka är de strategiska områden vi helt enkelt inte har råd att åderlåta – med tanke på framtiden? Det är inte svårt att inringa utbildningen, från dagis till doktor, som ett sådant område.

Finlands skola är – än så länge – bland de bästa i världen. Därför ska vi utveckla den, inte avveckla, vilket något dramatiskt uttryckt blir följden om regeringens nedskärningsplaner verkställs fullt ut i fyra år. En bred och djup allmänbildning, mångsidiga språkkunskaper och sociala färdigheter är livsviktiga för medborgarnas och landets framgång. Våra universitet och högskolor tävlar i hård global konkurrens. Det kräver profilering, samverkan med det övriga samhället, internationell öppenhet och hög kvalitet. Forskning och innovationer för med sig såväl intellektuellt som ekonomiskt mervärde. Utan högkvalitativ forskning stannar utvecklingen i Finland.

Under recessionen på 1990-talet förstod man långt att skona kunskapssatsningarna från nedskärningar. Det var klokt, det borde vi hålla i minnet också nu. Men minnet tycks vara kort. Hellre sågar man sig själv i benet.
Summa summarum: Nedskärningarna inom utbildningssektorn som nu verkställs utgör ett reellt hot mot undervisningens och forskningens kvalitet. Detta äventyrar på sikt landets konkurrenskraft, möjligheterna till tillväxt och därmed ett välbehövligt uppsving inom ekonomin och sysselsättningen i vårt land. För Finland är satsningen i humankapital livsviktig för landets välmående både, i kortare och längre perspektiv. Inför riksdagsvalet för ett knappt år sedan gavs yviga löften om att utbildningen skulle skonas i det nödvändiga spartalkot. Dessvärre visar regeringens linje att de löftena saknade täckning i den politik man för.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00