Reform med många frågetecken

08.12.2015 kl. 11:35
Förslaget till förvaltningsreform har under den senaste veckan drunknat i grälet på arbetsmarknaden och regeringens såsande med förvaltarregistret. Inte desto mindre är reformen en av de största politiska frågorna i Finland i modern tid. Den handlar on kärnan i vår välfärd och förändrar dramatiskt kommunernas roll eftersom den hämtar in en helt ny förvaltningsnivå mellan stat och kommun.

Inte bara skulle 18 landskap ta över social- och hälsovården, som utgör cirka hälften av kommunernas budget. De skulle dessutom svälja landskapsförbunden, stora delar av NTM-centralerna, räddningsväsendet, miljöhälsovården och kanske andra stadiets utbildning. Diskussion om att ge områdena beskattningsrätt har också förts.

Sina politiska beslutsfattare skulle landskapen få genom direkta val. Det innebär en betydande maktförskjutning från kommunerna uppåt och medför en ny kategori av proffspolitiker, en del av dem på heltid. Att statsministerpartiet centern så frenetiskt – med hot om regeringsupplösning – drivit på denna modell med lika många självstyrelseområden som nuvarande landskap visar att maktpolitiken varit en ledstjärna. Den här reformen innebär nämligen att Centerns långvariga dröm om landskapens Finland nu förverkligas – och det med råge. Att just Centern skulle bli den dominerande kraften i många av de nya mastodontorganisationerna är naturligtvis ingen slump.

Än så länge saknas ändå mängder av väsentlig fakta om innehållet i reformen. Också den grundlagsenliga granskningen återstår att göra. Visserligen säger regeringen att man låtit grundlagsexperter förhandsgranska förslaget inofficiellt, men likväl är det den officiella genomlysningen i riksdagens grundlagsutskott som är avgörande. Den kan göras först då propositionen i hela sin prakt ligger i riksdagen om cirka ett år. Härnäst är det dags för remissrunda på fältet.

Även om många frågetecken som kan påverkar slutvitsordet för reformen alltså återstår förtjänar regeringen en principiell eloge för att ha kommit såhär långt. Vore det lätt som en plätt att reformera vår länge ganska statiska social- och hälsovård hade tidigare regeringar kommit till skott redan för länge sedan. Den förra regeringen gjorde nog ett tappert försök, men den urbota slarviga beredningen gjorde att paketet stupade i grundlagsutskottet.

När reformer som denna genomförs är det givetvis viktigt att människan – kunden, patienten – är i centrum. Det betyder bland annat att också reformens sociala sida, inte bara hälsovården, måste lyftas fram. Den här reformen ökar vår rätt till valfrihet mellan offentliga, privata och tredje sektorns tjänster. Det är principiellt en bra sak som stärker patientens ställning, låt vara att vi också här ännu saknar kött på benen vad valfriheten egentligen innebär i praktiken. Tvärtemot vad som påståtts med ideologiska förtecken är valfriheten hur som helst inget hot mot varken kvaliteten i vården eller svenskans ställning. Snarare är det tvärtom.

Där tar också berömmet slut. För helt uppenbart är att förvaltningsreformen också kommer att innebära, om inte en sjukhusslakt, så i alla fall åderlåtning av närhetsprincipen då det gäller den offentliga social- och hälsovården. Om bara tolv sjukhus i landet framöver får tillhanda hålla fullskalig jour kan detta utgöra ett hot mot sjukhusen i Vasa, Ekenäs, Borgå, Karleby och Salo i deras nuvarande form. Vad betyder en nedgradering i praktiken med tanke på exempelvis förlossningarna? Det vet vi inte ännu.

Också här i vårt Åboland finns en del orosmoln. En märklig diskussion pågår om Åbolands sjukhus, denna kostnadseffektiva och kvalitativt högststående vårdproducent på Kaskisbacken i Åbo. Intressant nog ifrågasätts ÅS inte direkt på grund av förvaltningsreformen utan av andra, diffusa orsaker. Att det finns en ideologiskt driven klappjakt på sjukhuset, som har en välskött privat stiftelse i bakgrunden, kan man tyvärr inte utesluta.

SFP och andra som månar om god svensk vård i Åboland arbetar nu hårt för att Åbolands sjukhus inte ska uppslukas av ÅUCS utan få fortsätta och bygga ut på nuvarande plats. Stiftelsen Eschnerska frilasarettet är som känt beredd att sätta spaden i marken för nybygget på Kaskisbacken och detta med egna pengar, inte skattebetalarnas. Sjukvårdsdistriktet och framförallt de stora partierna i staden och distriktet måste nu inse medvärdet med att behålla Åbolands sjukhus i nuvarande form. Även Kårkullas verksamhetsförutsättningar bör tryggas, oavsett hur den nya social- och hälsovårdsstrukturen ser ut. Också då hela havet stormar måste man ha förstånd att bevara sådana svenska lösningar som fungerar. Minns detta: Det handlar inte om särlösningar för att trygga särrättigheter utan särlösningar för att trygga samma rättigheter, oavsett språk. Skillnaden är väsentlig.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00