En reform av arbetsfördelningen

21.12.2015 kl. 08:00

I oktober detta år fanns det enligt arbets- och näringslivsministeriet 65 000 lediga arbetsplatser i vårt land. I förhållande till den totala arbetskraften och antalet arbetslösa är mängden lediga jobb betydlig. Vi har alltså ett problem där utbud och efterfrågan inte möts på arbetsmarknaden.

Under förra valperioden insåg man att problematiken ovan kräver åtgärder och man startade bland annat regionala försök där privata företag kompletterar den offentliga arbetsförmedlingen. Dessa pilotprojekt i Nyland och Birkaland har visat sig vara mycket framgångsrika. Andelen arbetslösa som hittat ett jobb är flerfaldigt bland dem som fått ta del av dessa privata arbetsförmedlingstjänster. Framför allt har dessa privata aktörer lyckats i karriärcoachingen som lett till att arbetssökande gett helt nya branscher en chans.
 
Erfarenheter från dessa pilotprojekt visar att den offentliga sektorn lyckas väl då den också utnyttjar kunnande som finns i den privata sektorn. Inom arbetsförmedlingen har man gjort så här även i Danmark med goda resultat. Nu skulle det gälla att utvidga modellen med den privata sektorn som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen till hela landet. Trots en del kloka formuleringar i regeringsprogrammet ger regeringens budgetförslag för år 2016 inte tillräcklig finansiering åt de framgångsrika pilotprojekten. Det här känns vansinnigt eftersom varje person som sysselsätts ekonomiskt är en lottvinst för samhället i förhållande till alternativet som många gånger är långtidsarbetslöshet.

 
I den skuggbudget som vi lade fram nu i november har vi föreslagit en överföring av budgetmedel från arbets- och näringslivsbyråerna till de privata arbetsförmedlingarna. Vår modell som inspirerats av den danska modellen, skulle ge den privata arbetsförmedlaren en grundsumma för varje arbetslös som företaget tar sig an att jobba med. Lejonparten av ersättningen som betalas till företaget skulle ändå inte betalas ut förrän efter att den arbetssökande blivit anställd. Som en del av den nya modellen kunde man också passa på att utveckla den inkomstrelaterade dagpenningen enligt en dansk modell där summan är högre än i dagens Finland men där tiden för vilken den betalas ut samtidigt är kortare. Statistik visar nämligen på att de som får jobb oftast hittar den nya arbetsplatsen i början av sin arbetslöshet eller just före tiden för den inkomstrelaterade dagpenningen löper ut. Den här modellen skulle bättre sporra till aktiva åtgärder för att stöda dem som söker nytt jobb.

Finland befinner sig i en ekonomisk knipa som kräver nytänk. Faktum är att arbetslösheten växer, och paradoxalt nog samtidigt antalet lediga jobb. Det behövs alltså aktiva insatser som kan svänga den här trenden. Arbetslösheten är vårt största gissel och vi har inte råd att blunda för en utveckling där utbud och efterfrågan inte möts. Det är självfallet så att det även behövs helt andra åtgärder för att råda bukt på arbetslösheten, men de modeller som har visat sig fungera ska man ta till vara på. Pilotprojekten i Birkaland och Nyland borde inte bara få en fortsättning, utan dessutom utökas till övriga delar av landet.

Carl Haglund

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00