Svåra problem har inga enkla lösningar

23.11.2015 kl. 16:38
Natten till lördagen höjde Belgiens regering hotbilden för terroristattacker i Bryssel till den högsta möjliga nivån på en fyra-gradig skala. Det här betyder att myndigheterna måste ha haft information om att en attack var nära förestående.

Jag bodde i Bryssel tre och ett halvt år och min hustru bor ännu kvar i staden tills mitten av januari. Händelserna där, liksom händelserna i Paris som bara ligger 1 timme och 22 minuter bort med tåg och som vi ofta besökte, känns därför mycket nära. Det är kusligt och det berör en in på skinnet.

 

Bryssel har redan länge varit en stad med uppskruvat säkerhetsläge. På vägen till mitt dåvarande jobb gick jag dagligen förbi en judisk synagoga. Utanför synagogan fanns i över ett års tid polis med skottsäkra västar och k-pistar, som en konsekvens av ett tidigare dåd mot judiska muséet i staden. I januari, efter attacken mot tidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris, avvärjde belgisk polis en terrorattack i Bryssel och bemannade sedan EU-institutionerna och ambassadernas ingångar med stormgevärsbeväpnade soldater. I helgen skruvades läget upp ytterligare då regeringen uppmanade Brysselborna att helt stanna hemma med ”Netflix under en filt och varm choklad”. Tunnelbanan stängdes. Konserter och idrottsevenemang ställdes in. Biografer och butiker slog fast. De ödsliga gatorna patrullerades av soldater.

 

Bryssel är inte bara Europas huvudstad, utan också en segregerad stad med enorma integrationsproblem. Medan vi bodde i de trygga sydöstra delarna av staden, så visste vi att man inte skulle besöka de nordvästra delarna – med områden man inte ens bör besöka dagtid. Där ligger kommunen Molenbeek, ökänd för sina stora sociala problem. Det är i den stadsdelen som dådet i Paris för tio dagar sedan sannolikt planerats.

 

Människor runt hela världen berördes starkt av attacken i Paris. Samma helg fick jag (och många andra politiker) ta emot e-post med reaktioner. Vissa tyckte att alla IS anhängare borde avrättas. Andra tyckte att Europas gränser nu behöver stängas helt. Justitieminister Jari Lindström gick ut och sa att man borde överväga dödsstraff åt terrorister.

 

Vid rädsla och oroliga tider är det naturligt att man söker enkla och resoluta svar – också på svåra och komplexa frågor. Men just därför är det viktigt att vi som samhälle håller huvudet kallt och ser till att vi inte själva överreagerar och radikaliseras.

 

Just den här saken diskuterade jag förra veckan med Frankrikes ambassadör i ett besök på landets ambassad i Helsingfors. Ambassadören konstaterade att någon hade kommenterat att Frankrike som kärnvapenmakt kunde ta hand om saken en gång för alla, så att vi i Europa kunde fortsätta leva lyckliga tillsammans. Men, sa han, vi kommer inte ifrån det faktum att de som utförde attackerna i Paris var människor födda i Frankrike, som fått fransk skola och utbildning – men som sedan har radikaliserats.

 

Händelserna i Paris kommer, och måste, få konsekvenser. IS måste bekämpas och hela världen, inklusive Ryssland, borde göra det tillsammans. Europas yttre gränser måste stärkas, underrättelsesamarbetet ökas och vapenlagar skärpas. Mer fokus måste också sättas på integration och att utanförskap förhindras.

 

Men, vi ska inte stänga Europas gränser. Vi ska inte ge avkall på demokrati, frihet och öppenhet. Vi ska inte radikaliseras. Populister kommer fortsätta rada upp problem – men utan att presentera några realistiska lösningar. Därför måste vi fortsätta tänka kritiskt med fakta och perspektiv, ha sans i debatten och inte glömma medmänskligheten – annars vinner terroristerna. Svåra problem har inga enkla lösningar.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00