God vård för alla är värdefullt.

22.11.2015 kl. 10:00
Under denna höst har jag fått bekanta mig med Finlands sjukvård på ett mycket konkret sätt

Jag har en kronisk sjukdom som diagnostiserades för över tjugo år sedan. Sjukdomen har hållit sig tämligen lugn under hela tvåtusentalet och jag har klarat mig i huvudsak med medicin och med årliga kontroller på centralsjukhuset i Vasa fram till i somras.

 

Jag har fått se att vår sjukvård fungerar ungefär lika som resten av samhället under juli månad. Det är svårt att få tag på rätt personer med rätt kunskap om sjukdomen, eftersom det är semestertider. Jag har fått se hur bra vårdkedjan kan fungera också när vården inte biter. Patienten, i detta fall jag själv, har lotsas vidare till allt högre specialistnivå för att slutligen landa på Mejlans Universitetssjukhus som i mitt fall står för landets bästa sakkunskap.

 

Jag har fått se hur fullbelagt det kan vara på våra stora sjukhus. När en patient lämnar rummet kommer nästa in. Jag har sett hur vårdarna, med ett för mig osannolikt tålamod, slitit med tidspress, med ett fysiskt och inte minst psykiskt tungt jobb där alla patienter inte är så samarbetsvilliga. Jag har mött läkare som förutom under sina ronder kommit och sett till sin patient under korta pauser i sin dejourering, trötta men hängivna. Min färska personlig, bild av vår sjukvård är naturligvis subjektiv men icke desto mindre är den också sanning. Vi har en mycket hög både medicinsk och etisk nivå i sjukvården i Finland.

 

Under min sjukdom har jag naturligvis följt Sote-reformens olika steg via media. Det har sagts många gånger tidigare men ofrånkomligt låg fokus i regeringskrisen och kampen om antalet självstyrelseområden, långt från verkstadsgolvet. Slutresultatet med 18 självstyrelseområden varav tre stycken ska ordna sina social- och hälsovårdstjänster tillsammans med något annat område, alltså totalt 15 områden och ytterligare tre av dessa som då inte får ha full dygnet runt jour framstår mycket mera som en politisk kompromiss än som pragmatism.

 

Efter att jag på ett av landets största sjukhus med akutmottagning legat över tolv timmar med över 39 graders feber i en korridor där det var en ständig ström av patienter och ambulanspersonal så verkar det inte riktigt genomtänkt att regeringen nu vill börja begränsa antalet akutmottagningar i den politiska kompromissens namn. Samtliga akutplatser var nämligen fullbelagda.

 

I mitt fall så kommer historien att fortsätta med ett omfattande kirurgiskt ingrepp inkommande vecka eftersom man kommit till vägs ände med medicinsk behandling. Det betyder sjukfrånvaro under resten av året. Jag räknar med att vara tillbaka på banan när riksdagen kör igång efter årsskiftet. Då med en ännu starkare övertygelse än tidigare om hur ofantligt värdefull vårt system med god vård för alla är.

Mats Nylund

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00