Sjukvårdsreformen – århundradets reform i Finland?

14.11.2015 kl. 07:50
Den här veckan har dammet lagt sig från förra veckans regeringskris, där regeringen inte var långt ifrån att falla. Regeringskrisen, om social- och hälsovårdsreformen, var framförallt en förtroendekris där ett eller två regeringspartier uppfattat att man redan hade kommit överens om saker, medan det tredje regeringspartiet inte hade uppfattat det så. Därför var det inte konstigt att bågen spändes hårt mellan olika parter inom regeringen.

Social- och hälsovårdsreformen skulle vara enorm enbart som social- och hälsovårdsreform. Nu handlar reformen dock om ännu fler saker då den kombineras med en översyn om vilket statens och kommunernas ansvar ska vara också på andra områden. Man kan därför tala om århundradets regionala reform där målsättningen i praktiken handlar om att inrätta landsting, en tredje nivå av politiskt beslutsfattande mellan kommun och stat. Den nivån har vi ju redan på Åland, så här tar staten delvis modell från Åland.

 

Idén att bilda landsting, som kommer att få direktvalda politiker, i likhet med Sverige tycker jag själv att är sund eftersom det kan öka den demokratiska legitimiteten över hur framförallt sjukvården organiseras. Val till dessa nya landsting är tänkt att hållas 2017 eller 2018. Hur stora dessa direktvalda församlingar kommer att bli och hur stor arbetsbördan blir för de folkvalda är ännu oklart. Det är inte heller något som för åländsk del kommer ha direkt betydelse. Indirekt kan reformen dock skapa en större förståelse för olika regioners särbehov, vilket i så fall kunde vara positivt också för Åland.

 

Vi på Åland står utanför social- och hälsovårdsreformen, vilket jag är tacksam för. Det kommer nämligen inte bli lätt för små samhällen att hävda sig i den här reformen. Vi på Åland har så klart egna utmaningar, men vi har makt att fatta de besluten själva.

 

Social- och hälsovårdsreformen kommer i Finland att skapa fem specialsjukvårdsområden som kretsar runt universitetssjukhusen i Helsingfors, Kuopio, Tammerfors, Uleåborg och Åbo. Sedan blir det 15 sjukvårdsproducerande områden, vilket betyder att tre landskap kommer bli utan egen produktion. Vilka är ännu inte beslutat men rykten säger att det blir Kajanaland, Mellersta Österbotten och Södra Savolax. Sista ordet är dock inte sagt om det.

 

Man har också beslutat att det bara kommer bli 12 centralsjukhus kvar. Dessa är sjukhus med 24/7 jour. Här tycker jag att förslaget är för drastiskt då det kommer göra avståndet till centralsjukhusen mycket långt från vissa orter. Det skulle exempelvis kunna betyda att Österbottens centralsjukhus i Vasa nedgraderas till förmån för Seinäjoki i Södra Österbotten. Österbotten har 180 000 invånare och en sådan stor region borde, enligt mig, inte kunna lämnas utan centralsjukhus.

 

Om Närpes och Malaxborna i framtiden ska behöva åka till enspråkigt finska Seinäjoki, 100 km från Vasa, kommer också den svenskspråkiga servicen lida. Det skulle vara verkligt illa. Sista ordet är här dock inte heller sagt och från Svenska riksdagsgruppens sida kommer vi göra allt för att de svenska enheterna inte ska nedgraderas eller splittras eftersom de behöver vara samlade för att inte drunkna i de nya stora områdena.

 

Det här gäller inte bara Vasa, utan också bl.a. verksamheterna i Borgå, Ekenäs, Jakobstad och Karleby som är oerhört viktiga i sina regioner för att kunna ge service på svenska. Det är nödvändigt att den svenskspråkiga servicen tryggas. Målsättningen borde också vara att reformen skulle förbättra den svenskspråkiga servicen. Att Åbo sjukhus skulle bli mer svenskspråkigt skulle här vara av stor vikt för Åland, dit många åländska patienter förs till behandling. De här frågorna kommer vi i Svenska riksdagsgruppen att arbeta hårt med.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00