Sjukvårdsreformen – århundradets reform i Finland?

14.11.2015 kl. 07:50
Den här veckan har dammet lagt sig från förra veckans regeringskris, där regeringen inte var långt ifrån att falla. Regeringskrisen, om social- och hälsovårdsreformen, var framförallt en förtroendekris där ett eller två regeringspartier uppfattat att man redan hade kommit överens om saker, medan det tredje regeringspartiet inte hade uppfattat det så. Därför var det inte konstigt att bågen spändes hårt mellan olika parter inom regeringen.

Social- och hälsovårdsreformen skulle vara enorm enbart som social- och hälsovårdsreform. Nu handlar reformen dock om ännu fler saker då den kombineras med en översyn om vilket statens och kommunernas ansvar ska vara också på andra områden. Man kan därför tala om århundradets regionala reform där målsättningen i praktiken handlar om att inrätta landsting, en tredje nivå av politiskt beslutsfattande mellan kommun och stat. Den nivån har vi ju redan på Åland, så här tar staten delvis modell från Åland.

 

Idén att bilda landsting, som kommer att få direktvalda politiker, i likhet med Sverige tycker jag själv att är sund eftersom det kan öka den demokratiska legitimiteten över hur framförallt sjukvården organiseras. Val till dessa nya landsting är tänkt att hållas 2017 eller 2018. Hur stora dessa direktvalda församlingar kommer att bli och hur stor arbetsbördan blir för de folkvalda är ännu oklart. Det är inte heller något som för åländsk del kommer ha direkt betydelse. Indirekt kan reformen dock skapa en större förståelse för olika regioners särbehov, vilket i så fall kunde vara positivt också för Åland.

 

Vi på Åland står utanför social- och hälsovårdsreformen, vilket jag är tacksam för. Det kommer nämligen inte bli lätt för små samhällen att hävda sig i den här reformen. Vi på Åland har så klart egna utmaningar, men vi har makt att fatta de besluten själva.

 

Social- och hälsovårdsreformen kommer i Finland att skapa fem specialsjukvårdsområden som kretsar runt universitetssjukhusen i Helsingfors, Kuopio, Tammerfors, Uleåborg och Åbo. Sedan blir det 15 sjukvårdsproducerande områden, vilket betyder att tre landskap kommer bli utan egen produktion. Vilka är ännu inte beslutat men rykten säger att det blir Kajanaland, Mellersta Österbotten och Södra Savolax. Sista ordet är dock inte sagt om det.

 

Man har också beslutat att det bara kommer bli 12 centralsjukhus kvar. Dessa är sjukhus med 24/7 jour. Här tycker jag att förslaget är för drastiskt då det kommer göra avståndet till centralsjukhusen mycket långt från vissa orter. Det skulle exempelvis kunna betyda att Österbottens centralsjukhus i Vasa nedgraderas till förmån för Seinäjoki i Södra Österbotten. Österbotten har 180 000 invånare och en sådan stor region borde, enligt mig, inte kunna lämnas utan centralsjukhus.

 

Om Närpes och Malaxborna i framtiden ska behöva åka till enspråkigt finska Seinäjoki, 100 km från Vasa, kommer också den svenskspråkiga servicen lida. Det skulle vara verkligt illa. Sista ordet är här dock inte heller sagt och från Svenska riksdagsgruppens sida kommer vi göra allt för att de svenska enheterna inte ska nedgraderas eller splittras eftersom de behöver vara samlade för att inte drunkna i de nya stora områdena.

 

Det här gäller inte bara Vasa, utan också bl.a. verksamheterna i Borgå, Ekenäs, Jakobstad och Karleby som är oerhört viktiga i sina regioner för att kunna ge service på svenska. Det är nödvändigt att den svenskspråkiga servicen tryggas. Målsättningen borde också vara att reformen skulle förbättra den svenskspråkiga servicen. Att Åbo sjukhus skulle bli mer svenskspråkigt skulle här vara av stor vikt för Åland, dit många åländska patienter förs till behandling. De här frågorna kommer vi i Svenska riksdagsgruppen att arbeta hårt med.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35