Rör inte Vasa centralsjukhus!

14.11.2015 kl. 07:45
Senaste veckas regeringskris hör till något av det mest spektakulära jag upplevt under min tid i politiken. Aldrig tidigare har jag sett landets statsminister i direktsändning hota med att upplösa sin regering och gå till presidenten, ifall han inte får sin vilja igenom. Krisen löste sig som vi vet natten till lördag för en vecka sedan, och nu denna vecka har vi febrilt försökt få klarhet i vad regeringen egentligen fattat beslut om.

Utgångsläget är klart. Landet skall i framtiden delas in i 18 så kallade självstyrelseområden, som motsvarar dagens landskap. Därmed är det klart att landskapet Österbotten som sträcker sig från Kronoby i norr till Kristinestad i söder bör vara ett av dessa. Av dessa aderton områden skall femton utgöra egna vårdområden. De övriga tre självstyrelseområdena kommer att åläggas att sköta sin vård i samarbete med något annat av de femton vårdområdena. Av de femton vårdområdena skall tolv ha ett sjukhus med det som regeringen kallar ”full jour”. Inte underligt att folk inte hänger med! Bl.a. Yle har visat kartor där dessa områden och sjukhus ritats ut. På de kartorna hör inte Vasa centralsjukhus till dem som klassas till full-jour sjukhus. Vi vet inte heller med säkerhet vilka de femton självstyrelseområden är som får egna vårdområden! Det är verkligen helt obegripligt varför regeringen väljer att göra skillnad mellan de olika självstyrelseområdena och vårdområdena redan från början genom att dela in dem i något slags A och B områden. Min och Svenska riksdagsgruppens linje är i detta fall solklar. Vasa centralsjukhus måste vara ett sjukhus med fulljour även framledes. D.v.s. den verksamhet man i stort bedriver idag inkluderande förlossningar och akutkirurgi etc måste fortsätta.

 

Så mycket har jag ändå lärt mig i politiken att inget får tas för givet. Det var bra att minister Rehula i veckan besökte Vasa och bedyrade att han nog tror på fortsatt förlossningsverksamhet. Men samtidigt oroväckande att han inte kunde ge klart besked om VCS är ett av de tolv fulljoursjukhusen eller inte.

 

Överhuvudtaget är regeringens inställning till sjukhusen överlag nu mycket oklar. Det förefaller som om man är beredd att göra en kraftig sjukhusslakt för att nå inbesparingsmålet på 3 miljarder € i framtiden. Patientperspektivet lyser långt med sin frånvaro. Då vi tittar på Sverige så finns där drygt 60 sjukhus med dygnet runt verksamhet och över 90 sjukhus totalt! Klart att vi i Finland inte klarar oss med vare sig tolv eller femton sjukhus. Också de tidigare kretssjukhusen kommer att behövas i vårdpaletten och dygnet runt allmän jour kommer också framöver att behövas på många orter, bl.a. i Jakobstad. Idag finns de på ca 60 orter i landet. Men regeringen har inte ännu gett några besked om dessa. Jag befarar att man också där tänkt sig en radikal nedskärning.

Det som också stör i debatten nu, är att det talas väldigt litet om patienten och hur servicen skall fungera i praktiken. Socialvården och primärvården och det förebyggande arbetet nämns nästan inte alls. Och då var det där allt började för ett antal år sedan. Primärvården skulle göras rättvis och jämlik.

 

Vi behöver en vårdreform, men en genomtänkt och klok sådan. Där tillgången till jämlik vård kan tryggas, där de språkliga rättigheterna beaktas i praktiken och där regionerna egna styrkor tas tillvara. En reform som också ger valmöjligheter, där såväl den privata som tredje sektorn har en roll, men där det offentliga bär det genomgripande ansvaret för att medborgarna får vård och service i livets alla skeden.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00