Rör inte Vasa centralsjukhus!

14.11.2015 kl. 07:45
Senaste veckas regeringskris hör till något av det mest spektakulära jag upplevt under min tid i politiken. Aldrig tidigare har jag sett landets statsminister i direktsändning hota med att upplösa sin regering och gå till presidenten, ifall han inte får sin vilja igenom. Krisen löste sig som vi vet natten till lördag för en vecka sedan, och nu denna vecka har vi febrilt försökt få klarhet i vad regeringen egentligen fattat beslut om.

Utgångsläget är klart. Landet skall i framtiden delas in i 18 så kallade självstyrelseområden, som motsvarar dagens landskap. Därmed är det klart att landskapet Österbotten som sträcker sig från Kronoby i norr till Kristinestad i söder bör vara ett av dessa. Av dessa aderton områden skall femton utgöra egna vårdområden. De övriga tre självstyrelseområdena kommer att åläggas att sköta sin vård i samarbete med något annat av de femton vårdområdena. Av de femton vårdområdena skall tolv ha ett sjukhus med det som regeringen kallar ”full jour”. Inte underligt att folk inte hänger med! Bl.a. Yle har visat kartor där dessa områden och sjukhus ritats ut. På de kartorna hör inte Vasa centralsjukhus till dem som klassas till full-jour sjukhus. Vi vet inte heller med säkerhet vilka de femton självstyrelseområden är som får egna vårdområden! Det är verkligen helt obegripligt varför regeringen väljer att göra skillnad mellan de olika självstyrelseområdena och vårdområdena redan från början genom att dela in dem i något slags A och B områden. Min och Svenska riksdagsgruppens linje är i detta fall solklar. Vasa centralsjukhus måste vara ett sjukhus med fulljour även framledes. D.v.s. den verksamhet man i stort bedriver idag inkluderande förlossningar och akutkirurgi etc måste fortsätta.

 

Så mycket har jag ändå lärt mig i politiken att inget får tas för givet. Det var bra att minister Rehula i veckan besökte Vasa och bedyrade att han nog tror på fortsatt förlossningsverksamhet. Men samtidigt oroväckande att han inte kunde ge klart besked om VCS är ett av de tolv fulljoursjukhusen eller inte.

 

Överhuvudtaget är regeringens inställning till sjukhusen överlag nu mycket oklar. Det förefaller som om man är beredd att göra en kraftig sjukhusslakt för att nå inbesparingsmålet på 3 miljarder € i framtiden. Patientperspektivet lyser långt med sin frånvaro. Då vi tittar på Sverige så finns där drygt 60 sjukhus med dygnet runt verksamhet och över 90 sjukhus totalt! Klart att vi i Finland inte klarar oss med vare sig tolv eller femton sjukhus. Också de tidigare kretssjukhusen kommer att behövas i vårdpaletten och dygnet runt allmän jour kommer också framöver att behövas på många orter, bl.a. i Jakobstad. Idag finns de på ca 60 orter i landet. Men regeringen har inte ännu gett några besked om dessa. Jag befarar att man också där tänkt sig en radikal nedskärning.

Det som också stör i debatten nu, är att det talas väldigt litet om patienten och hur servicen skall fungera i praktiken. Socialvården och primärvården och det förebyggande arbetet nämns nästan inte alls. Och då var det där allt började för ett antal år sedan. Primärvården skulle göras rättvis och jämlik.

 

Vi behöver en vårdreform, men en genomtänkt och klok sådan. Där tillgången till jämlik vård kan tryggas, där de språkliga rättigheterna beaktas i praktiken och där regionerna egna styrkor tas tillvara. En reform som också ger valmöjligheter, där såväl den privata som tredje sektorn har en roll, men där det offentliga bär det genomgripande ansvaret för att medborgarna får vård och service i livets alla skeden.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35