Rör inte Vasa centralsjukhus!

14.11.2015 kl. 07:45
Senaste veckas regeringskris hör till något av det mest spektakulära jag upplevt under min tid i politiken. Aldrig tidigare har jag sett landets statsminister i direktsändning hota med att upplösa sin regering och gå till presidenten, ifall han inte får sin vilja igenom. Krisen löste sig som vi vet natten till lördag för en vecka sedan, och nu denna vecka har vi febrilt försökt få klarhet i vad regeringen egentligen fattat beslut om.

Utgångsläget är klart. Landet skall i framtiden delas in i 18 så kallade självstyrelseområden, som motsvarar dagens landskap. Därmed är det klart att landskapet Österbotten som sträcker sig från Kronoby i norr till Kristinestad i söder bör vara ett av dessa. Av dessa aderton områden skall femton utgöra egna vårdområden. De övriga tre självstyrelseområdena kommer att åläggas att sköta sin vård i samarbete med något annat av de femton vårdområdena. Av de femton vårdområdena skall tolv ha ett sjukhus med det som regeringen kallar ”full jour”. Inte underligt att folk inte hänger med! Bl.a. Yle har visat kartor där dessa områden och sjukhus ritats ut. På de kartorna hör inte Vasa centralsjukhus till dem som klassas till full-jour sjukhus. Vi vet inte heller med säkerhet vilka de femton självstyrelseområden är som får egna vårdområden! Det är verkligen helt obegripligt varför regeringen väljer att göra skillnad mellan de olika självstyrelseområdena och vårdområdena redan från början genom att dela in dem i något slags A och B områden. Min och Svenska riksdagsgruppens linje är i detta fall solklar. Vasa centralsjukhus måste vara ett sjukhus med fulljour även framledes. D.v.s. den verksamhet man i stort bedriver idag inkluderande förlossningar och akutkirurgi etc måste fortsätta.

 

Så mycket har jag ändå lärt mig i politiken att inget får tas för givet. Det var bra att minister Rehula i veckan besökte Vasa och bedyrade att han nog tror på fortsatt förlossningsverksamhet. Men samtidigt oroväckande att han inte kunde ge klart besked om VCS är ett av de tolv fulljoursjukhusen eller inte.

 

Överhuvudtaget är regeringens inställning till sjukhusen överlag nu mycket oklar. Det förefaller som om man är beredd att göra en kraftig sjukhusslakt för att nå inbesparingsmålet på 3 miljarder € i framtiden. Patientperspektivet lyser långt med sin frånvaro. Då vi tittar på Sverige så finns där drygt 60 sjukhus med dygnet runt verksamhet och över 90 sjukhus totalt! Klart att vi i Finland inte klarar oss med vare sig tolv eller femton sjukhus. Också de tidigare kretssjukhusen kommer att behövas i vårdpaletten och dygnet runt allmän jour kommer också framöver att behövas på många orter, bl.a. i Jakobstad. Idag finns de på ca 60 orter i landet. Men regeringen har inte ännu gett några besked om dessa. Jag befarar att man också där tänkt sig en radikal nedskärning.

Det som också stör i debatten nu, är att det talas väldigt litet om patienten och hur servicen skall fungera i praktiken. Socialvården och primärvården och det förebyggande arbetet nämns nästan inte alls. Och då var det där allt började för ett antal år sedan. Primärvården skulle göras rättvis och jämlik.

 

Vi behöver en vårdreform, men en genomtänkt och klok sådan. Där tillgången till jämlik vård kan tryggas, där de språkliga rättigheterna beaktas i praktiken och där regionerna egna styrkor tas tillvara. En reform som också ger valmöjligheter, där såväl den privata som tredje sektorn har en roll, men där det offentliga bär det genomgripande ansvaret för att medborgarna får vård och service i livets alla skeden.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2009-2012

Ett lands framgång beror på många saker - kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet för att ta några exempel. En annan framgångsfaktor är sysselsättningen. Det är därför som Matti Vanhanens regering gör rätt när den prioriterar sysselsättningen.
25.03.2008 kl. 12:15

Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkas verksamhet

Gruppanförande
11.03.2008 kl. 14:55

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45