Hela havet stormar - navigerar regeringen svensk vård på grund?

14.11.2015 kl. 07:50
Regeringen förslag till vårdreform väcker många frågor. Vissa frågeställningar är bekanta från förra riksdagsperioden, men även nya aspekter tål att dryftas.

Enligt förslaget ska ansvaret för all socialvård flyttas från kommunerna till de nya vårdområdena. Beslut rörande exempelvis äldreomsorg och barn- och mödrarådgivningsverksamhet ska fattas av de nya vårdområdena. Beslut i den här typen av frågor borde även i framtiden fattas i kommunerna eftersom lokalkännedom är till stor nytta då man t ex planerar hemvården.  

 

Vad händer med det preventiva arbetet i kommunerna? Det preventiva arbetet kräver ofta, för att vara effektivt, samarbete mellan olika sektorer. I framtiden kommer vissa personer som jobbar med t ex elevvård att arbeta för vårdområdena och andra för kommunerna. Hur kan vi trygga att eleverna får den multiprofessionella hjälp de behöver också då yrkesgrupper som bildar ett team jobbar i olika organisationer?    

 

Hur väl regeringen löser den språkliga aspekten i vårdreformen är avgörande för tillgången till svenskspråkig service i framtiden. Vad händer med de sjukhus där man idag kan erbjuda service också på svenska? Borgå sjukhus, Västra Nylands sjukhus, Jakobstads sjukhus, Vasa sjukhus och Åbolands sjukhus är alla garanter för att vi kan få åtminstone merparten av vården också på svenska. Vårdreformen får absolut inte rasera denna service eller reducera tillgången till svensk service. De strukturer som bäst tryggar tillgången till svensk service och som vi eventuellt förlorar pga vårdreformen får vi aldrig tillbaka. Regeringen måste hitta lösningar som i praktiken tryggar tillgången till svensk service och vård. 

 

Det kommer att bli en stor utmaning att till vårdfullmäktigen få personer invalda som driver också svenska frågor. Eftersom vårdområdenas fullmäktigen väljs genom direkta val finns det inga garantier för varken regional eller språklig representation. För oss i Nyland är det speciellt besvärligt att trygga svensk representation då vårdområdet för oss sannolikt kommer att utgöras av nuvarande Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) med över en miljon invånare.

 

En större valfrihet inom vården ger också möjlighet för aktörer som vill och kan erbjuda svensk service.   

 

För att sparpotentialen på tre miljarder ska uppnås behövs en stark statlig styrning. Det här innebär att statsrådet kommer att ha en stark roll då man ska fatta beslut om exempelvis vilken service som ska erbjudas samt var den erbjuds. Hur denna starka statliga styrning ska kunna sammanjämkas med principen om självstyrande vårdområden återstår att se. Grundlagsutskottet kommer att granska vårdreformen.

 

Beroende på vem som tolkar regeringens beslut kan tolkningarna variera. En formulering som kan bli ödesdiger för Borgå sjukhus är att ingen förlossningsverksamhet tillåts vid kretssjukhus. Frågan infinner sig, kommer regeringen att frångå kravet på 1000 förlossningar för att en förlossningsavdelning ska få fortsätta sin verksamhet? Är det antalet förlossningar eller statusen som kretssjukhus som är avgörande? Om ett sjukhus har 1000 förlossningar, men är ett kretssjukhus, försvinner då förlossningarna?

 

Det finns så många olösta frågor kring vårdreformen att det inte lönar sig att ge upp kampen för någon enhet som erbjuder svensk service. Alla hotade sjukhus eller förlossningsavdelningar där svenskspråkig vård ges behöver nu vårt stöd. För några år sedan förlorade vi kampen om förlossningsavdelningen i Ekenäs. Under veckan som gick meddelade vd Aki Linden vid HNS att sagan är all för förlossningarna vid Lojo och Borgå sjukhus.  

 

Kampen och arbetet för den svenska vården är inte över. Men det behövs nu stöd på alla nivåer. Riksdagen kommer inkommande vecka att i plenum rösta om medborgarinitiativet om att slopa den kvantitativa gränsen på 1000 förlossningar per år. I utskottsbehandlingen stödde enbart Svenska folkpartiet och kristdemokraterna medborgarinitiativet.

 

Det är oerhört bekymmersamt om riksdagen med förkrossande majoritet ger en tydlig signal om att kravet på 1000 förlossningar är vettigt och ändamålsenligt. Det finns nu ett enormt behov av och utrymme för nyländsk intressebevakning också bland övriga partier!

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35