Det kalaset ska vi inte bjuda på

03.11.2015 kl. 14:48
Statsvetenskapliga klubben vid Åbo Akademi firade i lördags sin 90-årshögtid med pompa och ståt. Det var en nostalgisk begivenhet på FBK-huset i Åbo, där också ett hyggligt antal alumner satt med.

Det var politices magistrar, som kommit att landa på banker, i kulturlivet, internationella organisationer, företag, kommuner, journalistiken, politiken, universitetslivet och diplomatin. Att festtalet hölls av Finlands nuvarande ambassadör i Lettland var beskrivande. SF:arna finns överallt.

Flertalet av de 325 deltagarna utgjordes självfallet dagens studerande och studentaktiva, som tids nog kommer att hitta sig på ovannämnda institutioner. Eller som SF-klubbens motto lyder: Pro bono publico! För det allmännas bästa.
Hela festpubliken, både unga och evigt unga, hade gemensamt sin studietid vid ÅA, en av de bärande väggarna i byggverket Svenskfinland. Alla bär, förutom tiden i läse- och tentsalarna, också med sig det sociala kitt som studielivet bjuder på. Aktivitet i ämnesföreningar, nationer och studentkåren är alltid avkastande investeringar i gemensamma intressen.

För många på en fest som denna har studielivet också haft positiva personliga konsekvenser. Inte utan orsak kallas Åbo Akademi Svenskfinlands största äktenskapsförmedling. Svenskfinlands institutioner, såsom våra universitet, högskolor och yrkeshögskolor, Borgå stift, Nylands Brigad, Svenska Kulturfonden, Folktinget, SFP och våra medier utgör en betydande del av vår gemensamma rödgula tråd. Den löper som en sammanbindande länk från Karleby till Lovisa, inte att förglömma de små, men ettriga språköarna däremellan. Alla finlandssvenskar är kanske inte tilltalade av alla dessa institutioner. Men likväl berör de nog oss alla på något sätt, i något skede av livet.

I tider av snålblåst i samhället och hårdnande opinionsklimat försöker populisterna ofta hitta måltavlor bland minoriteterna. Detta prickskytte känner vi också av i Svenskfinland. Vårt språk och våra grundlagsenliga rättigheter ifrågasätts i hätska ordalag också i dagspolitikens finrum. I andra sammanhang, såsom i de anonyma virtuella kloakerna på nätet, har det nästan blivit legitimt att uttala sig kränkande om andra. Någon vill stänga gränsen, någon räkna ut kostnaderna för tvåspråkigheten och sedan avskaffa den, någon förpassa allt som avviker från huvudfåran till Åland.

I tider som dessa stärks därför behovet av sammanhållning i Svenskfinland och bland alla som månar om ett respekterande, inkluderande samhälle. Man ska inte låta sig provoceras om man blir provocerad, lär det heta. I Svenskfinland brukar vi anse oss utrustade med öppet sinnelag och relativt hög smärttröskel för påhopp utifrån. Just därför är det förbryllande när vi gång på gång förbrukar så mycket energi på att själva älta interna olikheter och regionala konflikter. Varför odla misstro och regional skuggboxning när vi borde agera rakt tvärtom? Varför tjata om splittring och Svenskfinlands sönderfall när vi i själva verket delar samma vardag och utmaningar?

En kedja är alltid lika stark som dess svagaste länk. Vi bör minnas att varje självkonstruerad spricka fungerar som ett politiskt kalasbord för dem, som definitivt inte hör till Svenskfinlands och tvåspråkighetens gynnare. Det är bara att ta för sig, att splittra och härska. Det kalaset ska vi minsann inte bjuda på. Vi måste sluta med det. Därför borde exempelvis debatten om lärarutbildningen i Svenskfinland präglas av en genuin strävan efter samförstånd – eftersom målet, en pedagogiskt högkvalitativ skola för våra barn, är högst gemensamt. Detsamma gäller förstås för hela utbildningssektorn, som i dessa spartider lever farligt. Svenskfinland måste vara berett att själv se om sitt hus innan någon annan tar till storsläggan. Förändring kräver målmedvetenhet, helhetssyn, mod och förmåga. Då kan den som vill minst inte få mest.

 

Varje hederlig årsfest avslutas med ”O gamla klang- och jubeltid”. Lördagens SF-nostalgibad i skålar och pokaler var minsann inget undantag. Huruvida också vår allas gemensamma framtid kan utvecklas till en klang- och jubeltid står dock inte skrivet i stjärnorna. Det enda vi vet om framtiden är att vi kommer att tillbringa mycket tid i den. Resten, att skapa och hantera den, är sedan upp till oss själva.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00