Kataloniens väg för mer självbestämmande

31.10.2015 kl. 12:58

Förra helgen var jag inbjuden till Madrid för att tillsammans med parlamentariker från hela Europa delta i ett evenemang som partiet Ciudadanos ordnade inför det stundande kongressvalet i landet. Valet bedöms bli det mest omvälvande sedan diktatorn Francos fall eftersom Spanien i och med valet, högst antagligen i praktiken kommer gå från ett två-partisystem till ett flerpartisystem

Sedan många år tillbaka har jag haft goda kontakter till Katalonien. Det betyder i praktiken att ett besök i Madrid också måste kombineras med ett besök i Barcelona. I Katalonien råder för tillfället ett spänt politiskt klimat. Katalonien, med sina 7,5 miljoner invånare, befinner sig delvis i samma situation som Åland befann sig då Ålandsrörelsen startades för knappt 100 år sedan.

 

Katalanerna och Katalonien behöver aktivt kämpa för den katalanska kulturen och språket. Undervisningsspråket i alla offentliga skolor i Katalonien är katalanska, men det är en sak som nu utmanas i domstolsväsendet. Kataloniens nuvarande självstyrelse utmanas också i andra frågor. Då Kataloniens parlament beslöt att förbjuda tjurfäktning i regionen tog Madrid saken till domstol med hänvisning att beslutet går emot Spaniens kulturarv. Många katalaner upplever att frågan inte handlar om tjurfäktning, utan om att Spanien vill markera mot Kataloniens nuvarande självstyrelse.

 

Spaniens Katalonienpolitik syns också i utrikespolitiken. Min kollega Anna-Maja Henriksson råkade för ett par år sedan ut för det under hennes tid som justitieminister. Efter ett besök i Madrid skulle hon besöka Barcelona för att där hålla ett tal i Kataloniens universitet. Några dagar innan besöket ändrades dock, efter politiska påtryckningar, programmet så att Barcelona ersattes med Valencia. Att Spanien är ett av få västerländska länder som inte erkänner Kosovos självständighet är inte heller en slump. Detta av rädsla för att det skulle kunna bli prejudicerande för bl.a. Katalonien.

 

I Kataloniens parlament hade jag ett möte med ledamoten Marta Pascal. Hon konstaterade att det enda hon vill ha är respekt för Katalanernas modersmål och deras kultur. De är inte emot någon, men vill att deras språk och kultur ska respekteras. För att ett tillräckligt skydd för den katalanska kulturen ska kunna skapas behövs mer självbestämmande för Katalonien. Att få rösta om den saken är ett rimligt krav och jag känner stor sympati för den katalanska saken.

 

Många katalaner tror att en internationell uppgörelse är den enda möjliga vägen framåt för Katalonien, i likhet med den internationella uppgörelsen i Ålandsfrågan. Detta då Madrid vägrar sitta ner och diskutera regionens självstyrelse. Att de, som vi, skulle ha en Ålandskommitté med ledamöter från Lagtinget och Riksdagen sittandes runt samma bord för att behandla självstyrelsens utveckling ter sig som en utopi för Katalonien. Men det borde det inte vara.

 

Jag tror att en viktig mätare för ett lands öppenhet och demokrati, är hur bra ett land hanterar sina minoriteter. Spanien har råd att vara mer ödmjuka och det borde också vara i Spaniens eget intresse att hantera Katalonien med såväl respekt som värdighet
Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35