Finlandsbilden håller på att förändras

15.10.2015 kl. 11:49



För ett par veckor sedan angrep en grupp människor beväpnade med fyrverkeripjäser och stenar en buss med flyktingar som anlände till Lahtis.

Efter att ha flytt från krig och elände välkomnades de med smällare och av en man, som på ett sällsynt smaklöst sätt klätt ut sig i hemmagjord Ku Klux Klan dräkt med Finlandsflagga i handen.

 

Veckan innan skapade ett hundratal personer en mänsklig kedja i Torneå, där man ville stoppa flyktingar från att komma in i vårt land. Med armarna i kors, bistra miner, plakat och Suomi Finland ishockeytröjor sa man: ”Go home”. För mig symboliserade bilden att medmänsklighetens och moralens förfall nu var fullständigt.

 

Man får skämmas. Är det här bilden vi vill ge av vårt land?

 

Bilden på Ku Klux Klan mannen var BBC:s mest delade story den dagen. I våra nordiska grannländer har händelserna inte bara noterats av diplomatkårerna, utan också av den breda allmänheten. Men, framförallt är det vi finländare som nu känner att Finlandsbilden håller på att förändras.

 

För egen del upplever jag att den värderingskris och det allt aggressivare samhällsklimat, som präglar vårt land, är minst lika allvarlig som den ekonomiska krisen. En ekonomisk kris handlar om siffror och strukturer och de kan vi rätta till. Men människors värderingar sitter djupare och påverkar hur vi ser på vår framtid.

 

Många unga finländare, inte bara finlandssvenskar, flyttar redan idag till Sverige, USA eller något annat land. De tar innovationer, entreprenörskap och god utbildning med sig och ganska få av dem kommer komma tillbaka. Vi har inte råd att förlora de här människorna om vi ska få Finlands ekonomi på fötter igen.

 

När man väljer att flytta är det inte alltid enbart ett ekonomiskt beslut, utan också var man ser sin framtid. Vill man planera sin framtid i ett samhälle där demonstranter i Lahtis hindrar Röda Korsets anställda från att göra sitt jobb eller där en människokedja i Torneå hindrar människor på flykt från att komma in i vårt gemensamma land? Det här är så klart bara två isolerade händelser. Men trenden är både oroväckande och bekymrande.

 

Framförallt är bilden, som nu kablas ut i världen av Finland, inte en bild som stämmer överens med min bild av Finland. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att tycka det. Vi som tycker så här får inte sitta tysta och se hur bilden av vårt land kidnappas av några få högljudda demonstranter. Vi som tror på medmänsklighet, solidaritet och respekt måste i stället höja rösten. Vi måste visa såväl omvärlden som finländarna att Finland fortsättningsvis är ett öppet samhälle som hör hemma i Norden och som har en ljus framtid. Det här är värderingar som är värda att höja rösten för.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35