Efter att tillsammans med riksdagens ekonomiutskott i veckan besökt Tysklands finanministerium, ekonomi- och energiministerium, parlamentet samt exportbefrämjande organisationer och arbetsmarknadsaktörer så kan man inte vara annat än imponerad över det tyska maskineriet. Man skördar nu frukterna av bl.a. de beslut som bidrog till att förnya arbetsmarknaden åren 2003-2005. Exportindustrin är bred och stark, och det skapas nya arbetstillfällen med en takt av hela 250 000 per år. Systematiskt, fokuserat och långsiktigt hårt arbete brukar bära långt.

Som finländare reagerade undertecknad speciellt på några saker. Alla vet att vi inte hur länge som helst kan räkna med dagens låga räntenivå, men efter besöket vid finansministeriet fick man nog känslan av att en höjning av räntan kan vara närmare än vi tror. För finska staten med 100 miljarder i skuld och nolltillväxt är nya ränteutgifter inget att sukta efter. Det samma gäller alla oss som har bostadslån: höjd ränta innebär att den inhemska köpkraften – pengar som sätts på annat än boende – minskar. Detta för naturligtvis med sig andra negativa effekter. En kollega konstaterade halvt på allvar att det nog börjar bli dags att skapa en gemensam ny nordisk valuta.

En annan sak som inte kunde gå obemärkt förbi var de tyska tjänstemännens inställning gentemot saktionerna mot Ryssland. Man konstaterade nästan med en axelryckning att de inte haft någon särkilt stor negativ effekt samt hänvisade till att det torde gå bra att föra varor via Vitryssland istället för direkt till Ryssland. Det är naturligtvis omöjligt att veta exakt hur alla enskilda bolag och koncernstrukturer i olika länder i praktiken agerar, men man får nog en känsla av att vi i nolltillväxtens Finland – med den längsta gränsen och största beroendeförhållandet till Ryssland, kunde vara betydligt mer kreativa när det gäller att minimera de förluster sanktionerna innebär. Vi bör våga använda det bondförnuft vi besitter – så gör man i övriga delar av världen.

Å andra sidan är vi ganska duktiga på att försena investeringar och strypa ekonomisk tillväxt helt av egen kraft också här på hemmaplan. I veckan har vi t.ex. fått höra hur NTM-centralen inte i sig har något emot att den gamla busstationen ger rum för en 200 miljoners investering, men att man anser att Vasa stad fattat beslut gällande rivningen för snabbt. Det är inte varje dag staden blir anklagad för att vara för snabb – så vi får nästan ta det som en komplimang. Lite förvånad blir man dock av att samma NTM-central begär om tilläggstid när det gäller att lämna in sitt eget utlåtande till staden – emedan alla övriga parter lämnade in sina utlåtanden inom utsatt tid. NTM-centralen har de facto haft alldeles tillräckligt med tid på sig att reagera. Det är hög tid att vi i Finland får till stånd en medskapande förvaltningskultur där instanser som drivs med skattemedel aktivt medverkar till att skapa förutsättningar för samhällsbygget. Veckans glada nyhet var att Vasaregionen med stadens energiutbildningsstrategi i spetsen noterats på allra högsta EU-nivå!